Battle Royale

När boken kom skapade den ett ramaskri i Japan och många ville förbjuda den vilket självklart gjorde boken än mer populär. När filmen kom ville delar av det japanska parlamentet förbjuda filmen vilket skapade en ännu större buzz kring filmen och den blev en av de mest sedda filmerna någonsin i Japan.

Utomlands blev den snabbt en kultklassiker och det faktum att filmen aldrig blev officiellt släppt i USA förrän 2011 verkar bara ha gjort att filmen sålt bättre och fått ett rykte om sig i resten av världen. Våldet, och att få se ungdomar döda varandra på de mest spektakulära sätt, var det som drev folk att se filmen. Men att se filmen av denna anledning eller att inte förstå Japans historia är att missa halva filmen.

I en nära framtid har Japan kollapsat (otäckt likt det vi ser i Grekland idag). Arbetslösheten är över 15%, budgeten helt havererad, och ungdomarna gör revolt mot det auktoritära systemet som finns i Japan. Regeringen känner sig pressad och slår tillbaka på de mest brutala sätt. Varje år väljs en klass ut, på måfå påstås det även om vi snabbt förstår att så inte är fallet, för att skeppas iväg till en avlägsen plats och tvingas slåss mot varandra tills endast en står som överlevande. De har dock bara tre dagar på sig, annars dör alla.

Battle Royale är klassisk dystopi, fast med barn istället för vuxna, något som självklart skapar en vass udd till det hela. Då regissören Kinji Fukasaku mestadels använde ungdomar i de olika rollerna skapade detta ännu mer kontrovers i Japan där filmen fick en +15-års gräns. Filmen fick ett rykte om sig att vara extremt blodig och våldsam och tio år senare är detta fortfarande sant. Filmen har många synnerligen våldsamma dödsfall och det finns en frenesi som man sällan ser när ungdomarna tar livet av varandra. Det är också lätt att se varför många föll för filmen. Fukasaku är inte nedtyngd av de saker som plågar många amerikanska regissörer, han har inget Hollywood att bry sig om och kan skapa en originell film som vågar vara både kontroversiell och modig. Därför kan han också frossa i mord på barn på ett sätt som en Hollywood-film aldrig hade kunnat göra och han gör det nästa lite för mycket. När jag ser filmen kan jag uppleva att de viktiga teman som han tar upp nästan går förlorade för att alla kommer att fokusera på vem som dör härnäst och på vilket blodigt sätt.

Som jag skrev ovan måste man nästa ha en viss kunskap om Japans historia och den japanska själen för att kunna uppskatta filmen fullt ut. Inte mycket, men i varje fall ha en viss kunskap om vad det är som genomsyrar det japanska folket och hur det går en röd tråd ifrån samurajer, ära och seppuku, till andra världskrigets kamikazepiloter och vidare fram till denna film. Hela konceptet med ära/vanära som genomsyrar Japan, hur folk kan jobba hela sitt liv på ett företag utan att ens tänka en tanke på byta jobb och  de krav som ställs på barn redan i tidig ålder att lyckas. Hela Japan genomsyras mycket av den attityd som får vissa ungdomar att, utan att egentligen ifrågasätta varför, plocka upp ett vapen och döda sina kamrater.

Skoluniformer har oftast efterfrågas i svenska skolor då detta skulle ta bort statusjakten med kläder etc. Battle Royale visar oss att detta spelar liten roll i det komplexa spel som tonåren är. Grupperingar skapas ändå och det finns en klar och tydlig hackordning där vissa ser spelen som en chans att äntligen göra sig av med sina jobbiga, underordnade, klasskamrater. Många teman går igen och visst kan vi se Flugornas herre här och även glimt av andra litterära verk som har studerat det mörka i människans sinne. För en sak som utmärker oss människor från djuren är att vi kan döda andra av illvilja, och Battle Royale är full av illvilja, av ungdomar som går och håller saker och ting mot varandra och släpper alla spärrar när de slängs in dessa extrema situationer.

Det finns saker och ting som jag inte tycker fungerar så bra. Kawada och Shuya vänskap känns inte helt stabil och sociopaten Kazuo Kiriyama var i ärlighetens namn mer irriterande än skrämmande. Men det går inte att komma ifrån att Battle Royale än idag har ett starkt budskap som levereras med kraft.

Denna utgåva är 3-disk utgåvan från Arrow Video. Vad det gäller bildkvalitén är det bara att konstatera att tio år gör mycket. Långt ifrån perfekt, men samtidigt inte dålig, är bilden märkt av tidens tand. Det märks att Arrow Video inte har kunnat göra en ny master, utan fått använda en gammal, vilket innebär att det finns gott om smuts och skräp. En del artefakter också, tillsammans med andra digitala störningar. Samtidigt är bilden betydligt bättre än någon DVD jag har sett. Detaljerna kommer verkligen fram här och det finns gott om korn. Färgerna känns naturliga och står inte ut, svärtan är mörk och fin. Det går inte att förvänta sig att ett mindre bolag i Storbritannien har resurserna att göra samma jobb som de stora bolagen i USA, men jag tycker att Arrow Video har gjort ett gott jobb trots allt.

Ljudmässigt får vi ett DTS-HD MA 5.1 ljud samt ett 2.0 spår. Musiken är det som står ut mest och den låter verkligen riktigt bra rakt igenom hela filmen. Talet kommer också ut klart och tydligt rakt igenom hela filmen. De ljudeffekter som finns är bra, men här lever spåret aldrig upp till de andra spåren. Det låter lite för klent i högtalarna och surroundeffekterna kunde utnyttjas på ett bättre sätt. Jag ska dock inte klaga på basen som är med fint under hela filmen.

Fullmatad är det bästa sättet att beskriva denna utgåva. På disk 1 hittar vi en 52 minuter lång dokumentär, ”The Making of Battle Royale: The Experience of 42 High School Students”. En ordenligt och intressant genomgång av filmen. På disk 2 hittar vi ”Shooting the Special Edition” som fokuserar på den förlängda version av filmen som även finns på denna skiva. ”Takeshi Kitano Interview” är en kortare intervju med den legendariska skådespelaren. ”Conducting Battle Royale with the Warsaw National Philharmonic Orchestra” är en intressant inblick i skapande av musiken till filmen. ”The Correct Way to Make Battle Royale” är en video som spelades in för att hylla Fukasaku Kinji när han fyllde 70 år, ganska harmlös och underhållande. ”Tokyo International Film Festival Presentation” är fluff där folk pratar om filmen vid Tokyos filmfestival.

På disk 3 finner vi ”Premiere Press Conference” där både regissören och författaren är på plats för att diskutera filmen. ”Opening Day at the Marunouchi Toei Movie Theatre” är ett kortare klipp där vi får se regissören och skådespelarna vid filmens premiär. ”The Slaughter of 42 High School Students” är bara tio minuter lång och går i princip igenom samma saker som dokumentären på disk 1. ”The Correct Way to Fight in Battle Royale” är instruktionsvideon från filmen och ”Royale Rehearsals” är precis vad det låter som. ”Masamichi Amano conducts Battle Royale” fokuserar återigen på musiken. ”Special Effects Comparison” visar hur en hel del specialeffekter ändrades när man gjorde special edition. ”Behind the Scenes Featurette” bjuder på en klassisk titt bakom kulisserna och är endast 12 minuter lång. ”Filming On Set” är en återupprepning av mycket av materialet vi sett tidigare, inte så mycket nytt under solen här. Utöver detta så finns det även en massa trailers.

 

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.