Batman: Arkham Origins

Efter två succéspel har Rocksteady studios lämnat Arkham-serien bakom sig. Istället har den relativt nystartade Warner Brothers Games Montreal fått äran att skapa den, kronologiskt sett, första delen i trilogin om Batmans strapatser i Arkham. Nu ska historien om hur Batman blev namnet på varje Gothambos läppar berättas.Bat520p

En kulen julaftonsnatt i Gotham får den löjligt välbärgade Bruce Wayne en god anledning att dra på sig sin superhjältekostym och ge sig av på vad som kommer visa sig vara hans livs uppdrag. På ärkeskurken Black Masks initiativ har Batmans huvud över natten fått en prislapp på inte mindre än 50 miljoner dollar. Detta gör honom såklart till hett villebråd bland Gothams skumrasktyper och, lite mer förvånande, stadens korrupta poliskår. Bruce ser detta som ett läge att slå flera flugor i en smäll, och istället för att gömma sig från den samling livsfarliga galningar som satt efter honom ger han sig ut för att ge dem på nöten. I vanlig ordning när det kommer till superhjältespel rör det sig om en riktig ensembleföreställning gällande superskurkarna som figurerar. Bland många andra får man möta Bane, Killer Croc, och såklart Jokern i bossfighter av minst sagt varierande kvalité.

520 deathstroke

På samma sätt som de tidigare spelen betraktar man för det mesta skeendena i en tredjepersonsvy. Man ser ständigt över axeln på Batman som far över det vackert och detaljrikt 3D-skulpterade Gothams gator. I övermänsklig fart tar man sig fram för att leta rätt på nästa gäng busar som är i behov av en nypa rättviseskipning. I vanlig ordning används, förutom två av spelvärldens hårdaste knytnävar, ett otal olika Bat-märkta apparater. Man använder Batclaw för att ta sig fram genom vad som vid en första anblick verkar vara oframkomliga miljöer och kastar en och annan Batarang i ansiktet på de typer som verkar vara i behov av det.

I det stora hela är spelet extremt likriktat med vad spelare redan sett i Rocksteadys två tidigare delar, och det behöver absolut inte innebära något negativt med tanke på att det rör sig om några av denna konsolgenerationens mest hyllade spel. Synd är det att WB Studios inte verkar vågat röra om i grytan som är Arkham-spelen. Istället har de låtit Rocksteadys redan existerande mekaniker lysa starkast och på detta vis också nedvärderat sin egen insats. Bland de kvalitéer som gjort föregångarna till något mer än gemene beat ’em up-äventyr finner man ett utav spelhistoriens bästa fighting-system. Spelet lyckas verkligen att göra spelaren till Batman. Man sitter i mörkret och betraktar hejdukarna och planerar i detalj hur man ska ta sig an dem i bästa ninjamanér. De gånger man misslyckas kan man i värsta fall gå in i närstrid med dem. När man ser striderna för första gången slås man utav hur filmiskt de har lyckats göra det. Det ser, i händerna på en erfaren spelare, ut som om striderna är koreograferade och regisserade med sina lägliga inzoomningar och slow-motioneffekter. Med kontrollen i händerna kan man inte annat än att förundras över hur intuitiv den oftast känns, och detta har alltid genomsyrat hela upplevelsen. Dock stöter sig Arkham Origins lite med känslan från de förträffliga Rocksteadyspelen.

batman-arkham520p

Med en långt större värld än vad de två föregående spelen har tillsammans trodde jag att helt nya förutsättningar skulle skapas. Tyvärr så innebär det inte mycket mer än att det blir längre sträckor att färdas, vilket i sin tur leder till att det finns ett, annars onödigt, snabbresesystem. I det förra spelet njöt jag mycket av att flyga och änterhaka mig fram genom Arkham City men änterhaken i detta spel är inte alls lika välvillig och gör det allt som oftast till en ångestfylld upplevelse när man ska ta sig över stadens stora vidder. Och än mer plågsamt blir det när man till slut tagit sig fram till punkten dit man ska och ingenstans ser något som kan föra en vidare. Ibland drabbas spelet av buggar och ibland av dålig, oklar speldesign som bara går spelaren på nerverna. Ofta är nyare spel övertydliga och kan hålla spelare lite väl mycket i handen, men här handlar det mer om ovett. Att med en enkel ikon visa om man befinner sig över eller under det utsatta målet är något jag ofta saknar. Även att ibland markera nästa dörr för att visa om man ska gå samma väg tillbaka eller hitta en utväg längre fram skulle bespara nyfikna spelare mycket onödig dödtid.

Överallt i staden kan man stöta på olika sidouppdrag för Batman att reda ut. Ibland i form utav ett polisanrop om pågående olaglig aktivitet, ibland kanske man hittar några utav Black Masks hejdukar och vissa gånger kanske man ska återta ett radiotorn från Enigma. Vilken knipan än är handlar det nästan uteslutande om att dela ut käftsmällar till höger och vänster, och hur bra slagsmålssystemet än är kan det inte räcka till för att göra ett helt spel.

arkham520p

Något som däremot håller en fortsatt hög kvalitet i spelserien är skådespeleriet. När man hörde att både Jokerns och Bruce Waynes rösttalanger blivit utbytta blev man lite orolig. Med facit i hand kan jag dock säga att de nya talangerna sköter sig alldeles utmärkt. Mark Hamills oefterhärmliga Joker är ju antagligen något som kommer att gå till historien och efterföljaren Troy Baker (The Last Of Us, Bioshock Infinite) hamnar i en minst sagt otacksam sits men gör i slutändan ändå en riktigt bra insats. Skådespelet håller genom hela spelet en hög nivå som tyvärr inte bärs upp utav WB Games stundtals fula och obehagliga ansikten och ansiktsanimationer som ser ut att ha tio år på nacken.

Förutom dessa fula ansikten har de skapat en välplanerad och detaljerad stad som ger spelet en riktigt genuin Batman-känsla. Nya gameplayelement och vändningar i historien förfriskar upplevelsen tillräckligt ofta för att det ska kännas intressant hela vägen genom huvudberättelsen. Faktum kvarstår att Arkham-spelen har både fighting- och smygelement som var för sig är anledning att spela dem. För den som redan har blodad läderlappstand är detta spel en självklarhet i spelsamlingen och för de som inte är invigda i serien finns föregångarna att hitta till skälig peng. Detta spel tillför tyvärr inte mycket nytt till spelserien och förvärrar till och med vissa delar som var bra i föregångarna. Den sorgliga slutsatsen är att mycket av det bästa i Batman: Arkham Origins är Rocksteadys arv och att stackarna på WB Games helt enkelt inte kunde läka en Bruce Wayne som inte ens hade en skråma från första början.

 

Efter två succéspel har Rocksteady studios lämnat Arkham-serien bakom sig. Istället har den relativt nystartade Warner Brothers Games Montreal fått äran att skapa den, kronologiskt sett, första delen i trilogin om Batmans strapatser i Arkham. Nu ska historien om hur Batman blev namnet på varje Gothambos läppar berättas. En kulen julaftonsnatt i Gotham får den löjligt välbärgade Bruce Wayne en god anledning att dra på sig sin superhjältekostym och ge sig av på vad som kommer visa sig vara hans livs uppdrag. På ärkeskurken Black Masks initiativ har Batmans huvud över natten fått en prislapp på inte mindre än 50…

Review Overview

Betyg

70

About Gabriel Hector

Gabriel Hector
Långhårig bagare från de småländska skogarna som allra helst befinner sig i den overklighet som kan intagas från soffans betryggande kuddar. Det kan röra sig om tv-spel, tv-serier, filmer eller kanske helt enkelt en påse overkligt goda chips.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com