Banshee – Säsong 1

Kabelkanalen Cinemax ger sig in i fin-tv-kampen med en våld- och sexkryddad tjuvopolis-serie.

banshee 1

Banshee är en stad liten nog att gömma sig eller sina skumma affärer i. När staden väntar på sin nye sheriff Lucas Hood, tar en nyss utsläppt tjuv tillfället och rollen i akt. I Banshee bor nämligen hans medbrottsling och stora förälskelse Anastasia, olyckligt för Hood med en make under namnet Carrie. Hood får istället bo hos barägaren Sugar Bates, som förutom Carrie är den enda i staden som vet om att sheriffen är en brottsling. Tillsammans med den tidigare kumpanen Job som anländer till staden utnyttjar de Hoods polisiära status till att begå stölder. Som polis har Hood dock en mer omutlig stil och det gillar inte stadens kriminella överhuvud Kai Proctor. När Anastasias far Mr. Rabbit och hans hantlangare kommer till stan för att hämnas brottet Hood redan suttit i 15 år för, får Proctor och Hood motvilligt samarbeta för att rädda sin stad.

MV5BMTQ1MTcyMDI4Ml5BMl5BanBnXkFtZTcwNTAzMTI4OA@@._V1._SX640_SY427_

Det är modigt att våga satsa på en så pass påkostad serie som Banshee ändå måste vara, utan ett enda riktigt känt namn. Här i Skandinavien är väl danske Ulrich Thomsen från Festen och Världen räcker inte till det största namnet, men i USA tror jag ingen höjer på ögonbrynen för honom. Kanske gör de det efter denna serie för han är en mycket nyanserad skurk som visar upp ett helt galleri av känslor genom säsongen. Det är inte bara han som är bra utan det är bra fingertoppskänsla på rollbesättningen genom hela ledet. Precis som det måste vara när det inte är många man känner igen. Antony Starr som har huvudrollen som Lucas Hood har jag aldrig sett förut, men han är enormt närvarande hela tiden och har ett utseende som kan förtidspensionera Gerard Butler. Den hårdaste ”polisen” jag sett på länge, förutom när han är med Anastasia och känslorna rinner över på helt rätt sätt.

banshee 2

Vidare vill jag lyfta fram Hoon Lee (Premium Rush) som spelar den övertekniska transvestiten Job på ett mycket underhållande sätt. Jag minns särskilt scenen när han spränger sin arbetsplats, en falsk frisersalong, utan att blinka. Den enda som jag inte tycker sköter sig riktigt är Ben Cross (Star Trek) som jag hade velat skulle ta ut svängarna mer med den redan ganska orealistiska Mr. Rabbit. Jag skulle vilja säga att det, som så ofta är fallet hos HBO och Showtime, är karaktärernas serie men det är det inte riktigt här. Banshee faller ibland ned i ”veckans brott”-träsket och blir en enklare polisserie i långa stunder. En väldigt actionbetonad sådan med allt vad det hör till i form av logiska luckor och överlånga slagsmål. De slåss så mycket i Banshee att jag ibland roar mig med att notera det orimliga i att någon som fått rejält med stryk av någon, sedan kan vara överlägsen dennes överman. Just actionscenerna är ibland lite för skakigt filmade, men när jag ser vad som händer är jag allt som oftast nöjd med koreografin.

Nej, det som Banshee har mest gemensamt med de kabelserier jag kallade fin-tv i inledningen, är nog ändå att den visar en hel del naket och en del riktigt våldsamma scener. Redan i pilotavsnittet slår Hood en såsflaska genom en gangsters mun varpå han faller och spetsar bakhuvudet på ett städ. Banshee påminner en hel del om filmen A History of Violence. Inte bara med sina plötsliga våldsamheter utan hur livslånga lögner nystas upp och familjemedlemmar utsätts för fara. Jag som växt upp på landet gillar även den lantliga miljön. Som bonus här i ett område med amish-kultur, något som fascinerat mig sedan jag såg Vittne till mord och Kingpin.

banshee 3

Det har lagts ned mycket kärlek i manusen till avsnitten. Det märks inte minst på den genomarbetade dialogen och att episoderna kan vara alltifrån 40 minuter till 60 minuter långa, beroende på hur lång tid den delen av berättelsen tar. Avsnittet The Kindred om ett motorcykelgäng som invaderar Banshee är en riktig höjdare. Och nu när du förstått att du ska se serien, missa inte den korta scenen efter eftertexterna i varje avsnitt!

 

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.