Avalon

Det finns så många nyanser, bottnar och konstnärliga inspirationer i Axel Peterséns långfilmsdebut Avalon att jag känner mig överväldigad. Samtidigt som jag känner igen en hel del av den genomgående stilen från den franska nya vågen, med handhållen kamera, jumpcuts och fria berättande, så känns filmen samtidigt unik och inte som en pastisch. Filmens emellanåt surrealistiska och drömliknande tillstånd skapar en ytterligare dimension till ett drama med exsistentiella förtecken. Jag tror att det är precis den blandningen av igenkänning och nyskapande råtalang som fångar mig.

En något besvärad och obekväm Janne befinner sig i Båstad inför premiären av nattklubben Avalon. Efter lite övertalning och ett löfte om pengar från gamle affärspartnern Klas har Janne gått med på att finnas till hands som Klas högra hand fram tills premiärkvällen är över för att sedan starta om på ny kula i en ny bransch. När premiärkvällen närmar sig och Janne så smått börjar kunna se slutet på en karriär i en miljö fylld av ytlighet, alkohol och ständig jakt på pengar, spelar ödet honom ett spratt som avkräver honom på ett moraliskt ställningstagande som kan komma att få stora personliga konsekvenser för honom. Detta blir en början på en nedåtgående spiral som snabbt sätter ytterligare spår i Jannes psyke. Berättelsens upplägg är i sig inte unikt på något sätt, men det är däremot mycket annat med filmen.

Regissören och manusförfattaren Axel Petersén har en examen från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Före det studerade han ett år på filmhögskolan i Prag. Även om Avalon fullkomligt dryper av konstnärlig talang så är den inget obegripligt konstprojekt riktat till en klubb för inbördes beundran. I vad som hade kunnat vara ett vanligt svenskt drama eller ännu en slätstruken thriller, lyckas Petersén med det svåra konststycket att fånga upp en ovanligt nervig stämning, ställa en mängd frågor som i vissa fall aldrig blir besvarande och på så sätt skapa en gripande och intressant historia och presentera den på ett nyskapande och fräscht sätt. Detta beror dels på träffsäkerheten i manuset där både karaktärernas utformning i form av ålder, manér och dialog känns trovärdigt och dels på att handlingens spelplats och miljöer upplevs som väldigt genomtänkta och utvalda med omsorg. Än mer genomtänkt känns valet av skådespelare som verkligen lyfter filmen flera nivåer och lyckas hålla ett fast grepp om mitt intresse de gånger filmens berättande tillfälligt går på lite tomgång. Filmens huvudroll, Janne, spelas av Johanes Brost. Brost gör en karriärmässig comeback som heter duga och framstår plötsligt som en av Sveriges mest intressanta och kapabla skådespelare i sin gestaltning av Janne, rutinerad krogräv och klubbfixare. Men det är inte bara Brost som imponerar av skådespelarna. Vid sin sida har han Peter Carlberg som spelar Jannes affärspartner Klas och Léonore Ekstrand som vid 63 års ålder gör sin skådespelardebut i rollen som Jackie, Jannes syster, båda är helt lysande i sina roller.

Avalons utsökta foto och klippning är ytterligare två aspekter som imponerar då de verkligen ger filmen rätt helhetskänsla och tar en viktig roll i berättandet. Måns Månsson som står för fotot har verkligen förstått hur man skall använda sig av den handhållna kameran, där många andra villat bort sig i en överambition att skapa realism, visar Månsson att han behärskar den rörliga inramningens svåra konst. Fotot lyckas tillsammans med Theis Schmidts lika inspirerande klippning förmedla karaktärernas känslomässiga tillstånd på ett sätt som man verkligen inte är bortskämd med inom film idag. I en av Avalons bästa och snyggaste scener, för övrigt en av de absolut bästa scener jag sett i en film på mycket länge, lyckas Petersén kombinera musik, ljus och skådespeleri till en magisk symbios. Att med en enda scen lyckas förmedla så mycket trodde jag knappt var möjligt.

Peterséns Avalon är, om inte lika lättillgänglig som Lukas Moodysons Fucking Åmål, eller Johan Klings Darling, så minst lika spännande i form av långfilmsdebut och jag är verkligen väldigt nyfiken på hans framtida projekt. Hoppas att Petersén kan fortsätta att balansera mellan det nyskapande och kommersiella berättandet och på så sätt verka som en katalysator till att utveckla svensk film. Peterséns framtid ser minst sagt ljus ut, ljusblå om inte annat…

Enligt mig är Avalon en film som man inte bör missa, även om du i normala fall alltid vill att säcken skall knytas ihop och att varje liten tråd skall nystas upp och färgsorteras, så tycker jag du bör ta dig tid att se den, det är en upplevelse vill jag lova.

 

Det finns så många nyanser, bottnar och konstnärliga inspirationer i Axel Peterséns långfilmsdebut Avalon att jag känner mig överväldigad. Samtidigt som jag känner igen en hel del av den genomgående stilen från den franska nya vågen, med handhållen kamera, jumpcuts och fria berättande, så känns filmen samtidigt unik och inte som en pastisch. Filmens emellanåt surrealistiska och drömliknande tillstånd skapar en ytterligare dimension till ett drama med exsistentiella förtecken. Jag tror att det är precis den blandningen av igenkänning och nyskapande råtalang som fångar mig. En något besvärad och obekväm Janne befinner sig i Båstad inför premiären av nattklubben Avalon.…

Review Overview

Betyg

80

About Erik Larsson

Hinner allt mer sällan hitta tid att se och skriva om film i den omfattning jag önskar, därför är jag numera ofta extremt selektiv i mina val av filmer, klämmer dock in en och annan mainstream-film för att inte helt tappa kontakten med vad som är aktuellt. Är en av grundarna till Filmfenix och driver även filmpoden Film(sökarna).

3 comments

  1. Erik Nyström

    Är sjukt peppad på att se den. Har på något vis alltid gillat Brost och bara väntat på att han ska göra ”den där rollen” och nu verkar han ju kanske ha gjort det? Måste kollas in!

  2. Vilken oerhört inspirerande text Erik. Fantastisk och även om jag var sugen att se Avalon och än mer när jag hörde Brost i Sommar i P1 så är det din text som knuffar mig från sugen-att-se till NU NU NU!

    Tack.

  3. Tack Micke! Avalon träffade rakt i både hjärta och hjärna. Tror inte man riktigt kan vara förebredd på en film som denna och man får försöka se den med ett öppet sinne.

Leave a Reply to Mikael Maad Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.