At Night I Fly

Skildringar av livet i de amerikanska fängelserna har jag sett massor av i olika filmer och TV-serier. De flesta har dock känts som om de varit rätt fyllda med klichéer. Därför tyckte jag att det skulle vara intressant att se At Night I Fly, som är en dokumentär om livet i det amerikanska fängelset New Folson Prison.

Filmen börjar lite suggestivt med en dikt som läses över bilder på ett tåg som far fram någonstans i Amerika. Snart blir det mer jordnära och filmteamet står utanför New Folsom Prison och en representant för fängelset berättar rakt in i kameran att vi beträder fängelset på egen risk och att staten inte kommer att förhandla om någon i filmteamet tas som gisslan. Väl inne i fängelset är merparten av berättandet utifrån att vi får höra fångarnas egna tankar, ibland talade direkt till kameran, ibland som samtal fånge-fånge eller fånge-dokumentärfilmare. Men innan detta börjar bjuds vi på en rundvandring där fängelsets hårdare sidor visas upp med gängbråk, vapen, droger osv. och det är grova klipp från verkliga sammandrabbningar med riktigt grovt våld som gav mig rejäla obehagskänslor. Det är inget underhållningsvåld direkt utan äkta rått våld.

Det är till en början inte tydligt vad filmen ska handla om och vad den vill förmedla men efter ett tag börjar det kristallisera sig att det bedrivs ett kulturprojekt på fängelset. Detta projekt är en fristad dit fångar från alla grupper är välkomna och inget bråk eller tjafs accepteras. Allt sådant lämnas utanför dörren. Vi får vara med på några av gruppens träffar och se några fångar läsa dikter, måla osv. Det är smart av filmarna att göra på det här sättet. Att först visa på den kala, hårda miljön där varje dag handlar om att överleva och sedan smyga in det vackra som några fångar är med om att skapa.

Utgåvans ljud är helt ok, det är en dokumentär och det viktiga i sådana är ju att det som sägs kommer fram och det gör det. Jag behövde aldrig fundera på vad som sades. När det gäller bilden är det en annan sak. Den är ojämn och vissa scener är filmade under bra förhållanden och det är helt ok TV-kvalité. Andra scener är gryniga med halvtaskigt ljus och jag vet inte om det är medvetna val, men det känns mer som att man har fått ta det material man kan få utifrån den miljö och det klimat som råder i fängelset. Man får filma då och där, det finns inga möjligheter att skaffa fram extra belysning och stativ till kameran utan det gäller att fånga det som sker i flykten.

Detta är en film med ett viktigt budskap. En sak som den lyckas visa är att om människor sätts i situationer där de ges stöd och förutsättningar att växa kommer de att göra det och bli bättre människor. Jag blev rörd av hur dessa hårda män som alla sitter där för att de begått allvarliga, ofta våldsamma brott, i många fall funnit en ny sida hos sig själva. Ändå lämnar filmen mig med fler frågor än svar, t.ex. undrar jag hur fångarna som deltog i projektet valdes ut. Det är heller ingen längre period som dokumentärfilmarna följer fångarna. Även om det inte uttalas hur länge de är där så får jag uppfattningen av att det inte är speciellt länge och någon vidare utveckling eller resultat av projektet redovisas inte på annat sätt än fångarnas subjektiva tankar om det hela. Men det kanske är en bra gjort av en dokumentär att väcka intresset att forska vidare i de frågor som väcks.

 

About Roney Lundell

Sthlmare vars puls ökar av Anea, Bladerunner, Caol Ila, Dahlström, England, Fotboll, Gudfadern, Hammarby, iPhone, Japan, KISS, LittleBritain, MontyPython, NewYork, OldBoy, PulpFiction, Qi, Resor, Susanna, ToyStory, USA, Värme, Whisky, X-men, YoungOnes, Zzzz, Åka, Älska, Öl

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.