Arrival

Jag är rejält peppad på Blade Runner 2049 och en stor anledning till det är Denis Villeneuve. Den fransk-kanadensiska regissören har för mig gått ifrån klarhet till klarhet för varje film han regisserat och förra årets Arrival är ett bra bevis på detta.

Läs gärna Alvas recension för handlingen. Jag tänker väldigt mycket på en av mina absoluta favoritfilmer, Närkontakt av tredje graden, när ser på Arrival. De har liknande stämning rakt igenom hela filmen. Där inte själva ankomsten av utomjordingarna är det viktiga utan hur vi som människor reagerar och agerar. Själva händelsen är snarare ett sätt för oss att särskåda oss själva som ras och fundera på de beslut vi tar genom livet.

För Arrival handlar om kommunikation, i detta fall är fokus på de språkforskare och andra som försöker lära sig kommuniceras med utomjordingarna och förstå varför de har kommit till jorden. Det gör att det inte blir så mycket fart i handlingen utan snarare tvärtom, filmen rör sig i väldigt maklig takt och tar sin tid att berätta historien. Den reflekterar också över hur vi kommunicerar med andra och vad vi säger och menar. För i grunden handlar filmen om hur vi behandlar varandra och vad vi gör mot varandra.

Det finns en annan del av historien också där huvudpersonen umgås med sin dotter, i början av filmen är det oklart när i tiden detta utspelar sig men allteftersom förstår vi att saker och ting flyter ihop till ett allt. En tid där dåtid, nutid och framtid samexisterar samtidigt och saker vi gör har en direkt påverkan på allt. Det är ett intressant grepp som fungerar bra i filmen.

Det som fungerar mindre bra är man vill införa någon form av hot i filmen, människor som ser de nyanlända som ett hot mot vår existens och tar till våld för att se till att de försvinner. Det blir väldigt snabbt klyschigt och övertydligt. Stora röda siffror räknar ner på bomben och människor som anländer när det är tio sekunder kvar. Här hade man nog kunnat dra ner lite på detta och spelat det på ett annorlunda sätt upplever.

Annars är bakgrundskänslan av obehag och hot bra i filmen, det finns hela tiden något som ligger i skaver i bakgrunden och vi förstår att olika länder har väldigt olika sett att se på hur man vill behandla ”hotet” eller ”möjligheten” (beroende på hur man vill se det). Och sådant är Villeneuve duktig på, det där bakomliggande faran som hela tiden finns i ytterkanten och gör att man som tittare aldrig riktigt kan känna sig trygg.

Arrival är det som så oftast saknas idag från Hollywood en intelligent film som vågar ta sin publik på allvar och inte håller dem i handen genom hela filmen. Arrival är en film som både passar science fiction-nördar som mig och människor som i normala fall aldrig hade sett en film som denna. Så vad du en gör, missat inte en av förra årets bästa filmer.

Jag är rejält peppad på Blade Runner 2049 och en stor anledning till det är Denis Villeneuve. Den fransk-kanadensiska regissören har för mig gått ifrån klarhet till klarhet för varje film han regisserat och förra årets Arrival är ett bra bevis på detta. Läs gärna Alvas recension för handlingen. Jag tänker väldigt mycket på en av mina absoluta favoritfilmer, Närkontakt av tredje graden, när ser på Arrival. De har liknande stämning rakt igenom hela filmen. Där inte själva ankomsten av utomjordingarna är det viktiga utan hur vi som människor reagerar och agerar. Själva händelsen är snarare ett sätt för oss…

Review Overview

Betyg

90

About Pär Wirdfors

Skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com