Argo

Irans 1900-talshistoria är ändlöst fascinerade, kanske främst de 60 senaste åren. Stadskupper, försök att bli västvänliga och kraftiga motreaktioner följt av nya stadskupper. Religiös fundamentalism och ett blodigt krig mot grannlandet Irak. Någonstans i allt detta har USA alltid haft ett finger med i spelet, oavsett om det gällt att stötta tillsättandet av en ny Shah, att stötta de antisovjetiska krafterna som sedan vände sig mot dem eller förse Saddam Hussein med vapen i kriget under 80-talet. Att iranska studenter 1979 stormade den amerikanska ambassaden är inte så konstigt.

ARGOSex amerikanska diplomater smiter under stormningen ut bakvägen från ambassaden medan resterande blir tagna som gisslan. De lyckas ta sig till det kanadensiska konsulatet där de får hjälp att gömma sig och kontakta hemlandet. Om de iranska myndigheterna hittar dem riskerar de att bli fängslande som spioner och möjligtvis avrättade, samtidigt är det i princip omöjligt att lämna landet. På hemmaplan iscensätter CIA med agenten Tony Mendez i spetsen en fritagningskampanj som går ut på att de sex diplomaterna ska låtsas vara en del av ett kanadensiskt filmteam på plats i Iran för att scouta inspelningsplatser till en ny produktion. De hoppas sedan kunna fly och återvända till friheten i hemlandet, men tiden börjar vara knapp. Kan verkligen en grupp livrädda diplomater lura den iranska säkerhetspolisen?

Ben Affleck gick från stjärnskott till hatad och utskälld som träbock till skådis. I viss mån är kritiken befogad, men givetvis börjar det snabbt gå till överdrift när en skådespelare ska bli bespottad. När han valde att börja regissera gick det bättre. Gone Baby Gone är inte alls en så tokig debut, om än med ett extremt svagt slut. The Town har jag inte sett, men den har fått fina recensioner överlag och när Argo kammade hem en Oscar för bästa film borde väl revanschen anses vara fulländad? Det säger däremot kanske mer om hur skralt utbudet är att välja bland för Oscars-juryn, för det här är inget annat än en dussinthriller av standardformat.

argoMed tanke på hur många politiska implikationer det borde kunna finnas i en historia som denna hamnar egentligen allt utom den djärva och spektakulära fritagningsaktionen i skymundan. Ifrågasättandet av att göra en sådan operation i ett land som samtidigt håller en annan grupp amerikaner som gisslan, ett land där USA mer eller mindre öppet stöttat de två senaste stadskupperna, reduceras till spänningsmoment där hjältarna måste övertala de stela byråkraterna i regeringen. Nyanserna får stryka på foten till förmån dramaturgi 1A. Att en film som helt öppet imiterar All the Presidents Men samtidigt inte är mycket mer än ett fredligare och längre avsnitt av tv-serien 24 provocerar mig. Jag tycker man ska kunna begära mer av en thriller som får sådan uppmärksamhet och som hanterar ett sådant ämne. Argo hade lika gärna kunna vara något som utspelar sig under andra världskriget eller i en galax långt, långt borta.

Naturligtvis får man ta sig friheter när man ska dramatisera verkliga händelser och även om det alldeles uppenbart är flera scener där spänningen är påhittad har jag inga problem med det. Hade man följt händelseförloppet exakt som i verkligheten hade det blivit lite väl akademiskt, nu blir det istället nervkittlande när man vill att de ska komma undan eller undvika att bli upptäckta. Kanske att spänningen är lite väl mekanisk och simpel, helt utan att karaktärerna i sig egentligen spelar någon roll, men samtidigt är det effektivt. Några av historieomskrivningarna känns däremot inte lika OK, som exempelvis hur man valt att göra CIA till den huvudsakliga hjälten, medan den kanadensiska konsulatets roll reducerats till en vänlig hyresvärd. Sanningen är en helt annan. Det finns liksom ingen vettig dramaturgisk anledning att göra sådana förvanskningar, utan det handlar förmodligen om att sälja in filmen till en amerikansk publik med hjälp av flaggviftande heroism.

ARGOHantverket är på det stora hela stabilt. Argo är vackert fotad på ett sätt som lutar sig mot 70-talets sätt att arbeta, där filmkornen verkligen får synas. Man har även gjort ett bra jobb med att hitta rätt skådespelare till rollerna, framförallt när man ser hur löjligt lika flera av diplomaterna är sina motsvarigheter i verkligheten.  Jag ville egentligen inte skriva så mycket elakt om Ben Affleck, men valet att spela huvudrollen själv kanske inte var helt lyckat. Han är tyvärr en hjälplös tråkmåns och gör ingen glad som dedikerad CIA-agent. Till hans försvar är väl egentligen ingen av karaktärerna speciellt välutvecklade, utan snarare endimensionella schackpjäser, men rutinerade och skickliga skådespelare som Alan Arkin och Bryan Cranston lyckas ändå bra med sina roller, hur tunna de än må vara.

Denna Blu-ray inkluderar en förlängd version av filmen, men jag valde att se originalet då det ju trots allt var den som hyllats. Kornigheten i bilden och under vinjetterna i början av filmen har man valt att inkludera lite smuts för den rätta känslan. Även ljudet är väl genomarbetat, där dialogen är tydlig och det finns gott om detaljer i scenerna i ett vimlande Tehran. Det finns även en del extramaterial för den som vill fördjupa sig i den verkliga händelserna.

argo4Jag har slutat bli besviken på amerikanska omhuldade storfilmer, men som Oscarsvinnare betraktad tycker jag man ska kunna ställa högre krav på en thriller. Genom att ta upp en verklig händelse, försiktigt beröra USAs inblandning i Irans historia och imitera 70-talets vida överlägsna politiska filmer, ger den ifrån sig ett sken av att vara mer än vad den egentligen är. Argo är en mycket ordinär thriller som förlitar sig på statiska spänningssekvenser, som förvissa fungerar i ganska stor utsträckning, men som inte har speciellt mycket mer att erbjuda

 

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

4 comments

  1. Svagt slut på Gone Baby Gone? Tyckte att det var briljant!

  2. Erik Nyström

    Nu var det ett tag sedan jag såg Gone Baby Gone, men det bestående minnet är av hur några spänningsmoment på slutet slarvades bort helt och saboterade helhetsupplevelsen ordentligt.

  3. Kristian Eriksson

    ”Nu var det ett tag sedan jag såg Gone Baby Gone, men det bestående minnet är av hur några spänningsmoment på slutet slarvades bort helt och saboterade helhetsupplevelsen ordentligt.”

    +1

  4. Jag håller egentligen inte med om någonting alls, men å andra sidan vet jag inte om jag räknat med det. Jag väntar nog in en titel där vi tycker lika 🙂 Men hur kul skulle det vara?

    Jag anser Argo vara en av 2012 års starkaste filmer. Både Afflecks skicklighet som regissör och skådespelare tycker jag visas flera gånger under filmen. Strukturen och känslan och spänningen sitter där hela tiden och jag tycker Affleck visar att det här är en roll han klarar mer än väl. Filmens styrka är att den lyckas förmedla känslan av utsatthet och kaos och jag tycker den gör det utan att bli alltför flaggviftande. Jag tror att VI i europa tror att så fort en amerikansk film handlar om landet USA och dess insatser så blir den flaggviftande per automatik. Affleck balanserar och visar snarare ett land som inte riktigt vet vad det håller på med, men där en grupp försöker lösa det som den stora massan inte ser.

    Men jag hade kunnat summera det hela med att Argo är briljant.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.