Apollo 18

Om vi ska lita på det som står skrivet i våra historieböcker var Apollo 17 NASAs sista bemannade farkost till månen. I Apollo 18 hävdar man däremot att detta inte är helt förenligt med sanningen.

Året är 1973 och NASAs berömda Apollo-program är officiellt avslutat. Bakom kulisserna fortsätter programmet dock i största hemlighet och två astronauter skickas upp till månen för att utföra ett uppdrag åt det amerikanska försvarsdepartementet. Till en början går allt enligt planerna, men snart börjar underliga händelser inträffa. Händelser så hemska att mänskligheten inte vågat beträda månens yta sedan dess.

Apollo 18 är ännu en i raden av filmer som bygger på “found footage”-konceptet och vill således ge skenet av att den består av genuint material som upphittats och nu presenteras för allmänheten. Det är en sub-genre som rönt stora framgångar genom filmer som The Blair Witch Project[rec] och Paranormal Activity och dess popularitet verkar fortsätta att hålla i sig ett bra tag framöver. Problemet med Apollo 18 är att den inte lyckas övertyga mig att det som visas är genuina bilder från en topphemlig expedition till månen.

Allt för många gånger påminns jag om att detta är en spelfilm och det leder dessvärre till att en del av filmens känsla går förlorad. Det första som förråder filmskaparna är själva manuset. Utan att gå in på några detaljer och avslöja handlingen, vill jag ändå föra fram att det förekommer en del logiska brister när det kommer till berättandet. Addera diverse faktafel (I inledningen anges det till exempel att Apollo 17 landade på månen den 7 december 1972, men i själva verket var detta datumet för uppskjutningen. Apollo 17 landade först den 11 december 1972) och du får en slutprodukt som lider av märkbara konstruktionsfel bakom en ack så lovande yta.

Grundpremissen i Apollo 18 är nämligen både spännande och innovativ, vilket vittnar om att man haft många goda idéer i bakfickan. Om jag sedan bortser från att klippningen och bruket av olika bildeffekter ofta distraherar från själva berättandet så är det dessutom en tekniskt skicklig produktion man levererar. Astronauternas rymddräkter och utrustning ser ut att ha lånats direkt från NASA och bara det är en bedrift med tanke på att filmen producerats med relativt begränsade ekonomiska resurser. Den välgjorda scenografin och det karga stenlandskapet gör att det verkligen känns som att vi befinner oss på månens yta, även om gravitationen avslöjar att så inte är fallet. En del av filmens spänningsmoment är dessutom oerhört effektivt iscensatta och när en av astronauterna beger sig ned i en krater med kamerablixten som enda ljuskälla slår hjärtat lite extra hårt i mitt bröst.

Som jag tidigare nämnt så har skaparna bakom Apollo 18 strävat efter att ge filmen en känsla av att härstamma från 70-talet, men de filmtekniska framsteg som gjorts under åren lyser igenom. Trots att man har adderat brus, repor och olika bildförvrängningar så skvallrar skärpan om att det är nyproducerat och digitalt material vi tittar på, vilket bidrar till att en del av illusionen krossas. Färgerna är däremot utmärkta och här har filmmakarna verkligen lyckas få till den där genuina och varma känslan som gamla super-8 inspelningar ofta har.

Ljudmässigt så levererar Apollo 18 en god upplevelse, utan att för den delen imponera. Dialogen är tydlig och då filmen saknar ett klassiskt soundtrack så har man har arbetat effektivt för att skapa spänning och obehag genom att istället använda sig av dramatiska ljudeffekter. Extramaterialet består av ett kommentarspår där vi får höra filmens regissör, Gonzalo López-Gallego, berätta om inspelningen och hans strävan efter autenticitet trots en begränsad budget, samt en samling bortklippta scener och alternativa slut.

About Alexander Bing

2 comments

  1. Än en gång en bra recension.
    Filmen var dock inte min ”cup of tea”. Halva filmen ungefär var intresant men sedan tappade engagemanget. Som påpekas i recensionen faller illusionen av ”genuint material” ganska snabbt. Tekniskt sett är det en välgjord film. Handlingen och karaktärerna var dock ganska ointresanta.

  2. Jag brukar gilla POV-filmer, även sci-fi och skräck, men det här funkade inte på mig, jag vet inte varför men allt kändes billigt. Den får en etta. Men det är en smaksak, jag känner folk som gillar filmen också. 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.