Annabelle Comes Home

I Annabelle Comes Home berättas berättas historien då den ondskefulla dockan Annabelle kom i paret Warrens ägo, vilket man delvis får se i början på första Annabelle (2014). Berättelsen kretsar denna gång inte kring makarna Warren utan kring deras dotter Judy (Mckenna Grace)

Att dockan Annabelle är en populär docka går inte att ta miste på. I synnerhet bland tonåringar, eller rent av innan tonåren till med, är hon ett mycket populärt samtalsämne som titt som tätt kan fungera som en spökhistoria. Varför jag vet detta är för att jag till vardags arbetar i skolvärlden och har stött på detta flera gånger.

Annabelle kommer i denna film, som titeln antyder, alltså hem. In i rummet med parets artefakter och in i glasburen vi sett henne i tidigare filmer. Samtidigt konstaterar Lorraine (Vera Farmiga) att dockan är ordentligt ond, så pass ond att den är en sorts kanal som kan sammankalla andra onda andar och demoner som den kommer i kontakt med. Genomtänkt att ha dockan i samma rum som alla andra hemsökta artefakter, inte sant? Detta har ju självklart ingenting med filmen att göra, för paret Warren hade ju ett sådant rum på riktigt också.

Något som stinker fränt av vad sysslar ni med-odör är flera av besluten av karaktärerna i filmen. Handlingen kretsar kring Judy, hennes barnvakt Mary Ellen (Madison Iseman) och hennes kompis Daniela Rios (Katie Sarife) där den senare är otroligt nyfiken och lyckas fiska fram nycklarna till både rummet och till glasskåpet Annabelle sitter i. Varför man ens tänker på att öppna en inglasad docka med texten ”Öppna absolut inte” på är för mig obegripligt. När sedan de onda andarna och demonerna börjar härja i huset så är det även otroligt att de tre inte flyr huset. Skräckfilm är inte alltid logiskt, verkligen inte, men här var dumheten stundtals så tydlig så man började undra.

För varje ny film i Conjuring-universumet måste de hitta på lite nya grepp för att chocka publiken, på ett eller annat sätt. Detta såg man tydligt i Paranormal Activity-serien där man i första filmen inte fick se knappt någonting i bild medan man i tredje delen fick se en av flickorna bli upplyfta i håret mitt framför kameran. I den här rullen har man börjat snegla mer mot monster än bara mot spöken/demoner. Bland annat är någonting som påminner om en varulv med, hemsökt förstås, som för tankarna till valfri skräckfilm om varulvar. Inte särskilt läskigt. Sedan återfinns det såklart scener som framkallar rysningar, givetvis, men de börjar bli allt färre. Jag har alltid gillat ljuden i dessa filmer. När det är helt tyst och det helt plötsligt bankar till eller snabba, tunga steg som närmar sig. Jag skulle vilja kalla dessa ljud lite av filmseriens signum.

När Annabelle Comes Home blev jag lite besviken då jag ville ha Conjuring 3, en film med ett fall hämtat ur verkligheten. Nu fick jag inte det, och Annabelle Comes Home är som de tre senaste i filmserien en helt okej film, inte så mycket mer än så. Man saknar paret Warren, som inte är med i särskilt många scener, som huvudpersoner. Ett av problemen i de senaste filmerna är att man får se alldeles för mycket. Första Conjuring (2013) är en bra måttstock där man i långa stunder inte får se alls särskilt mycket, och när man väl får se ett spöke/demon är det bara för en väldigt kort stund. Nu är demonerna i bild flera sekunder i streck, och tar i varje fall för undertecknad bort mycket av skräcken. Det är tyvärr så det fungerar – publiken blir mer immun mot skräcken och regissören måste chocka på andra sätt än tidigare. I kommande Conjuring 3 (2020) önskar jag att de går tillbaka till rötterna lite grann och bygger mer på mystik och spänning än vad de har gjort på senare tid.

I Annabelle Comes Home berättas berättas historien då den ondskefulla dockan Annabelle kom i paret Warrens ägo, vilket man delvis får se i början på första Annabelle (2014). Berättelsen kretsar denna gång inte kring makarna Warren utan kring deras dotter Judy (Mckenna Grace) Att dockan Annabelle är en populär docka går inte att ta miste på. I synnerhet bland tonåringar, eller rent av innan tonåren till med, är hon ett mycket populärt samtalsämne som titt som tätt kan fungera som en spökhistoria. Varför jag vet detta är för att jag till vardags arbetar i skolvärlden och har stött på detta…

Review Overview

Betyg

60

About Kenny Nordgren

Kenny Nordgren
En nästan värmlänning som sedan hösten 2014 är bosatt i Kungälv utanför Göteborg. Arbetar till vardags som pedagog på en låg- och mellanstadieskola. I ryggsäcken finns fem år på universitet med studier inom filmvetenskap och historia. Dagdrömmer om att inom en överskådlig framtid få chansen att skriva en doktorsavhandling rörande skräckfilm. Gillar förutom film även fotboll, tv-spel, hårdrock och att laga rolig mat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.