Annabelle 2: Creation

The Conjuring-franchisen rullar stadigt på. För den oinvigde handlar detta skräckuniversum om hemsökelser, ockultism och förhäxade föremål med rötterna i verkliga händelser samt med spökjägarparet The Warrens i centrum. Denna recension avhandlar dock dockskräck (!) med riktigt demoniska inslag.

Först och främst ett i högsta grad nödvändigt klargörande – Annabelle 2: Creation har regisserats av svenske David F. Sandberg som inte skall förväxlas med den andre svenske filmskaparen David Sandberg, som i sin tur ligger bakom den skojfriska pojkdröms-kortfilmen Kung Fury – ni vet den vars trailer sågs av miljontals på nätet för att sedan få finansiering via sajten Kickstarter. Kampsports-David är inte samme person som Skräck-David, alltså. Skräck-Davids väg in i Hollywood är dock också via en utmärkt kortfilm, Lights Out, som dessutom snappades upp av Conjuring-franchisens James Wan, som blev så pass imponerad att han lät Sandberg omvandla den till långfilmsformat.

Långfilmvarianten av Lights Out har sina poänger, men en skräckdiggare som jag själv ansåg att idén gjorde sig snäppet bättre och otäckare i det mindre formatet. Kalla mig gärna mossig men det var lite för tunt för att räcka hela vägen, helt enkelt. Annabelle 2: Creation är Sandbergs andra långfilm och något så ovanligt som en prequel på en spinoff-film till spökfilmen The Conjuring.

Känns det rörigt? Ingen fara – glädjande nog är Annabelle 2: Creation – titeln till trots – en helt fristående historia. Man behöver således inte besitta förkunskaper i det milt snåriga Conjuring-universumet för att komma in i handlingen. För de som redan sett filmen Annabelle från 2014 så är historien rätt bekant vid detta laget: en synnerligen otäck porslinsdocka extraknäcker som kanal för ett demoniskt väsen som mördar och terroriserar allt och alla som närmar sig den. Inte så mycket mer än så, men heller inte så mycket mindre. Annabelle 2: Creation har redan recenserats på Filmfenix, och för att veta mer om handlingen kan du läsa Alva Bexells recension.

Otäcka dockor säljer, right? Efter att ha följt den elaka Chuckys upptåg i otaliga uppföljare i nu tre decennier anser jag mig ha samlat en smula erfarenhet i ämnet. Annabelle – till skillnad från Chucky – finns faktiskt på riktigt (och enbart det är ju lite kusligt i sig), men dockans utseende ser i verkligheten radikalt annorlunda ut än vad som visas i filmen.

Jag är riktigt imponerad av filmhantverket i Annabelle 2: Creation. Det slår faktiskt den första filmen, och det mesta i genren, med häpnad. Sandberg väljer sina tagningar med omsorg och etablerar omgivningar riktigt snyggt, metodiskt och effektfullt. Skådisarna kanske inte är av världsklass men de levererar. På gott och ont innehåller denna film alla de typiska element som man vid detta laget lärt känna, men de genomförs respektfullt och väl.

Liksom många andra filmer i genren nuförtiden förlitar den sig dock onödigt mycket på de rejält uttjatade jump scares som nu blivit någon slags standard för genren (nyinspelningen av Det led också av det otyget). Synd, egentligen. I alla fall jag hade hoppats på att man vågat utforska nya territorier, nu när grundhantverket bevisligen finns där. Vidare tenderar det att, liksom i den första Annabelle, bli lite pajigt när demonen väl uppenbarar sig, en sisådär halvvägs genom filmen. Det är inte något totalhaveri på något sätt, men ändå.

Annabelle 2: Creations största problem, liksom Sandbergs Lights Out, är dock något så onödigt som ett sjaskigt manus, som drygas ut på ett skämmigt vis. Filmen är 109 minuter lång, men kan med lätthet kortas ned till 80. Annabelle själv gör heller inte mycket väsen av sig, om sanningen skall fram. Receptet är enkelt: något läskigt sker, vanligtvis ett otäckt ljud, Annabelle dyker – HUGA – upp på en osannolik plats, och någon eller något i närheten löper vanligtvis någon form av amok. Dockan själv sitter dock mestadels på sin fläck och ”utsöndrar” läskighet. Filmskaparna tycks m a o ha en slags övertro till skräckikonsfaktorn i det hela. Vanligtvis gillar jag ”less is more” men mja, någon måtta får det väl ändå vara? Vi såg det redan i första filmen och de ruggigaste scenerna involverade inte ens dockan Annabelle. I slutändan kändes det hela lite som en förlorad möjlighet, om än en underhållande sådan.

Hemmabio-utgåvan är av otroligt hög klass! Förutom att bild och ljud är top noche så finns här rikligt med gediget extramaterial, vilket också är tyvärr något av ett unikum i nordiska bluray-utgåvor numera. Sandberg själv delar med sig av sitt filmskapande på ett verkligt personligt sätt – såväl genom filmkommentarer som bortklippta scener – men den verkliga kronan på verket är hans egenproducerade bakom-dokumentär Directing Annabelle: Creation som klockar på 45 min. Även två kortfilmer finns med samt en kort introduktion till hela Conjuring-franchisen, för den nyfikne (med intervjuer och annat). Riktigt bra!

Annabelle 2: Creation har sannerligen sina filmiska kvalitéer och Sandberg har lämnat ett personligt avtryck i såväl ton som form som skiljer sig från den första filmen – men storyn är för tunn, helt enkelt. Man får ingen vettig uppfattning över vad som sker och varför det gör det. Åtminstone jag är rätt less på denna docka nu, och suktar sannerligen inte efter mer – underhållningsvärdet till trots.

Bluray-utgåvan är dock utmärkt och för den som uppskattar filmen eller dess föregångare finns här en verklig skattgömma med extramaterial att kasta sig över. För er som är osäkra är kanske ett hyr före ett köp, är att föredra.

The Conjuring-franchisen rullar stadigt på. För den oinvigde handlar detta skräckuniversum om hemsökelser, ockultism och förhäxade föremål med rötterna i verkliga händelser samt med spökjägarparet The Warrens i centrum. Denna recension avhandlar dock dockskräck (!) med riktigt demoniska inslag. Först och främst ett i högsta grad nödvändigt klargörande - Annabelle 2: Creation har regisserats av svenske David F. Sandberg som inte skall förväxlas med den andre svenske filmskaparen David Sandberg, som i sin tur ligger bakom den skojfriska pojkdröms-kortfilmen Kung Fury – ni vet den vars trailer sågs av miljontals på nätet för att sedan få finansiering via sajten Kickstarter.…

Review Overview

Betyg

60

About Claes Lindman

Claes Lindman
En film- och musikentusiast som strävar efter att vara så kreativ som möjligt. Gillar många filmskapare men kanske i synnerhet Stanley Kubrick, Robert Bresson och Aki Kaurismäki. Väljer vilken dag som helst Jan Svankmajers animationer framför allt tänkbar form av CGI. Är vidare helgalen i Twin Peaks och har en soft spot för skräckfilm i största allmänhet. Bästa filmskurken? Clarence Boddicker i Paul Verhoevens Robocop.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com