Änglarnas andel

Änglarnas andel försöker vara tung socialrealism, lättsam komedi och en sorts heist-film på en och samma gång. Jo, det blir ett lite splittrat resultat.

änglarnas_andel-01

Den unge Glasgowbon Robbie befinner sig i en tuff situation. Han har inget jobb, hans flickväns släktingar vill inte att han ska ha någonting med deras nyfödda barn att göra, och han har ärvt en våldsam släktfejd av sin pappa som han inte lyckas ta sig ur. I filmens början står han inför rätta för misshandel och ser ut att återigen få ett fängelsestraff, men döms istället till samhällstjänst. Han blir vän med Albert, Rhino och Mo, precis som Robbie ska de avtjäna sina straff genom att tjäna samhället. Övervakaren Harry blir något av en fadersgestalt för Robbie, och förutom att ge honom en plats att sova på, så delar Harry med sig av sin stora passion för whiskey. Robbie och hans nyfunna vänner följer bland annat med Harry på ett studiebesök på ett destilleri. Samtidigt närmar sig en auktion av en extremt sällsynt och legendarisk whiskey.

änglarnas_andel-02

Ken Loach är den brittiska socialrealismens mästare … brukar det sägas i alla fall. För mig är han tyvärr en mörk fläck på filmkartan, av de nästan 30 filmer han gjort har jag bara sett någon enstaka tidigare. Änglarnas andel ger mig tyvärr ingen större lust att ta itu med resten av hans filmografi. Det största problemet med filmen är den malplacerade humorn.

änglarnas_andel-03

Filmen beskrivs på fodralets baksida som en ”bitterljuv komedi”. Men det mesta av humorn i filmen fungerar inte, den känns nedvärderande och går mestadels ut på att filmens karaktärer är korkade, obildade och uppför sig dåligt. Filmen hade troligen varit bättre om den varit ett mer renodlat drama med en något mörkare ton, då hade det inte uppstått en sådan stor kontrast mellan de bitvis väldigt tunga scenerna, som främst förekommer i första halvan av filmen, och den fåniga fis- och äckelhumorn. Jag har även vissa problem med att köpa Robbies plötsligt uppväckta intresse för whiskey mitt bland alla problem han har att ta itu med. Det känns konstlat, men är ett mindre bekymmer i sammanhanget.

änglarnas_andel-04

Det finns ändå ljuspunkter. Filmen är bitvis småtrevlig, jag gillar exempelvis den lilla lektionen om hur tillverkning av whiskey går till (filmens titel anspelar på de 2% av whiskeyn som försvinner under lagringen per år). Paul Brannigan gör en gedigen insats som huvudkaraktären Robbie, i sin allra första filmroll. Bäst bland skådespelarna är dock John Henshaw som spelar den hjälpsamme och sympatiske Harry. Till filmens positiva sidor tycker jag även att den sköna skotska dialekten hör, och visst blir man på gott humör av The Proclaimers gamla hit ”I’m Gonna Be (500 Miles)”. Men att filmen vann Juryns pris på Cannes-festivalen 2012 är ändå lite svårt för mig att förstå.

Vad gäller utgåvans kvalitet, så är dvd-skivan helt befriad från extramaterial, och jag tycker att bilden är en aning grynig och blek. Noterbart är också att utgivaren Folkets Bio har angett filmens längd till 106 minuter på baksidan av fodralet, vilket är en överskattning med 9 minuter.

 

Änglarnas andel försöker vara tung socialrealism, lättsam komedi och en sorts heist-film på en och samma gång. Jo, det blir ett lite splittrat resultat. Den unge Glasgowbon Robbie befinner sig i en tuff situation. Han har inget jobb, hans flickväns släktingar vill inte att han ska ha någonting med deras nyfödda barn att göra, och han har ärvt en våldsam släktfejd av sin pappa som han inte lyckas ta sig ur. I filmens början står han inför rätta för misshandel och ser ut att återigen få ett fängelsestraff, men döms istället till samhällstjänst. Han blir vän med Albert, Rhino och…

Review Overview

Betyg

50

About Daniel Björnberger

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.