Ancestors: The Humankind Odyssey

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när såg den första trailern för Ancestors. Patrice Désilets, som grundade Panache Digital Games, studion som ligger bakom spelet, var tidigare Creative Director för de fyra första Assassin’s Creed spelen, så jag trodde att det skulle vara något sådant. Visst, även om man kan hitta vissa likheter mellan spelen (hur man tar sig fram framförallt) så handlar Ancestors om att överleva, överkomma, och utvecklas!

”Lycka till, vi kommer inte hjälpa dig mycket.” Det är en av de sista texterna man ser i introfilmen när man sätter igång ett nytt spel. Med dom orden så tar vi oss tillbaka 10 miljoner år till dåtidens Afrika och antar rollen som våra första förfäder i hominini-släktet. Vårt mål visar sig vara att se om vi kan utvecklas snabbare än vad vi i teorin gjorde i verkligheten. Mer story än så har inte spelet, utan det handlar snarare om hur man tar sig till detta mål. Om man sedan väljer att spela med den lilla hjälp som finns att tillgång så får man lära sig hur man utför vissa enkla saker, men annars är man lämnad till sitt egna bevåg. ”Spela som om du försöker lära dina homininer att bli människor” är ett av tipsen man får när man trycker fram pause-menyn, och det är nog det bästa tipset man kan få i spelet. Man måste prova sig fram; vad går att äta? Vilka djur är farliga, och hur undviker jag dessa? Vad gör jag om jag blir rädd eller skadad? Och hur gör jag får att utforska mer av världen på ett säkert sätt? Det är många frågetecken, och mycket som är skrämmande till en början, men sakta men säkert så lär man sig något nytt, och man kommer ett steg närmare till ”Lucy”, den första människan.

Jag ska försöka undvika att avslöja allt för mycket om vad man kan göra i spelet, då det är mycket av den här läroprocessen som det år ut på, men några saker kommer jag behöva förklara för att visa vad spelet bjuder på. Till att börja med så spelas det i tredjepersonsperspektiv, och där jag började känna igen Assassin’s Creed-generna i spelet så är det just att man har möjlighet att klättra på i stort sett alla ytor. Det är inte ett helt felfritt system, men man lär sig hur det funkar och det går att arbeta runt dom ställen där man fastnar ibland. Man får även lära sig att man kan plocka upp saker, som man sen kan undersöka och se om det är något ätbart eller någon form av verktyg. Senare kommer man lära sig att hålla saker i båda händerna, och manipulera det man håller i på olika sätt. Hur man lär sig dessa förmågor är genom att man får så kallad neuro-energi (erfarenhet) när man utför olika saker och ett hominini-barn ser detta. Denna energi kan man sedan spendera genom att lägga sig på en bädd och gå till utvecklingsmenyn. Där får man då möjlighet att utveckla sitt nervsystem, vilket då låser upp olika förmågor.

Man får sedan möjlighet att gå ett steg längre, och börja spela som nästa generation. Detta förutsätter att man har åtminstone en ung hominini i sin klan och man befinner sig i sin koloni. Då tas man 15 år framåt, barnen växer upp och tar de vuxnas plats, de vuxna blir gamla, och de gamla i sin klan, ja, ni kan ju säkert gissa vad som händer med dom. Fördelen med att gå till nästa generation är att man kan förstärka några av de nervbanor man har skapat, och göra dessa permanenta för sina ättlingar. Men det innebär också att alla de förmågor man inte förstärkte försvinner, och man måste återskapa dessa. Ytterligare en sak som händer är att genetiska mutationer blir förankrade i ens klan, och är något som kan spela roll vid nästa evolution (mer om detta strax). Genetiska mutationer är något som kan nyfödda barn kan få, och kan vara något som krävs för att man ska kunna utveckla vissa förmågor. Dessa aktiveras dock först, som sagt, vid nästa evolution som är nästa steg.

För att kunna genomgå en evolution så måste man först och främst ha genomfört ett generationsskifte. Sen måste man lyckats med minst en evolutionär bedrift. Dessa kan man väl säga är lite av spelens ”achivements”, vilket kan vara allt från att man upptäckt en viss plats till att man lyckats hantera ett specifikt hot ett antal gånger. När man sedan startar en evolution, så räknar den ihop alla ens bedrifter och dessa belönar då en med ett antal år som man utvecklas. Vissa bedrifter ger en dessutom bonuspoäng om man lyckas med dom extra tidigt i utvecklingen. Om man lyckas komma tillräckligt långt fram i utvecklingen så börjar man spela som nästa ”steg” i hominini-släktet, vilket oftast leder till en del förbättrade eller helt nya förmågor. Därefter så börjar man om med att samla in neuro-energi och förbättra sina förmågor (givetvis får man behålla de man har förstärkt), för att sedan gå till nästa generation, och därefter ha möjlighet att göra ett nytt evolutionärt hopp i tiden. Man får då också se hur stor skillnad det är mellan ens egen och verklighetens teoretiska utveckling. Det är detta som spelet handlar om, kort och gott.

Om vi ska tala lite om spelets tekniska delar, med grafiken till att börja med, så är det inget som är extraordinärt, men det fungerar väl för ändamålet. Även om man har sett bättre modeller, texturer och så vidare, så håller allting en jämn kvalité och allting känns som det hör ihop. Om man tar i beakting hur stor världen är så tycker jag att grafiken definitivt håller måttet. Man ska inte heller sticka under stolen med att vissa vyer är riktigt vackra när man ser dom. Ljudet i spelet håller också bra klass, men musiken är något som verkligen drar in en. De förmedlar verkligen en känsla av en otämjd värld, men också något som väcker lusten att utforska och se vad som finns runt nästa krön. Verkligen perfekt för just detta spelet! I övrigt så hade jag inga större problem med spelet, men några små skavanker var det. Bland annat så hängde sig ett av ljudfiltren kvar en längre tid, vilket antingen krävde att filtret aktiverades på nytt, eller att man kom in på en mellansekvens i spelet. Annars var det några få växter som av någon anledning valde att laddas in långt upp i luften, och den enda gången som jag började lagga var vid ett ställe där det var en massa vattenfall och alla partikeleffekter från dessa fick min dator att börja tugga.

Jag visste verkligen alls vad jag skulle förvänta mig när jag satte mig ner med spelet, och det tog ett tag innan jag vande mig vid att man måste själv ta reda på hur man gör olika saker. Men jag fastnade verkligen, och efter ca 50 timmars speltid hade jag utforskat hela världen och kommit till sluttexterna. Det enda negativa jag kände under spelets gång är att just slutet tog lite tid, då jag var väldigt nära till att klara av det, men det fanns endast ett fåtal evolutionsbedrifter kvar att utföra. Men nu, när man sett slutet, så hoppas jag verkligen att planen att detta är första delen i en trilogi blir verklighet. För jag är verkligen nyfiken på nästa steg i vår historia, och hur detta skulle se ut i ett liknande spel!

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när såg den första trailern för Ancestors. Patrice Désilets, som grundade Panache Digital Games, studion som ligger bakom spelet, var tidigare Creative Director för de fyra första Assassin's Creed spelen, så jag trodde att det skulle vara något sådant. Visst, även om man kan hitta vissa likheter mellan spelen (hur man tar sig fram framförallt) så handlar Ancestors om att överleva, överkomma, och utvecklas! "Lycka till, vi kommer inte hjälpa dig mycket." Det är en av de sista texterna man ser i introfilmen när man sätter igång ett nytt spel. Med…

Review Overview

Betyg

80

About Henrik Grönberg

Henrik Grönberg
Entusiastisk gamer och e-sportälskare som spelar allt från snabba FPS- till tidskrävande, turbaserade strategi-spel.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.