Allied

Robert Zemeckis befinner sig av det skikt av filmskapare som inte kan göra en film som inte är minst sevärd. Han som så ofta gått i bräschen för användningen av datoranimation – speciellt på ställen där det inte ska märkas, eller av verklighetstrogna miljöer – gör Allied till en underskön resa där yta ofta spelar större roll än vad som pågår på insidan av karaktärerna.

allied

Det är litet av ett spel att sitta och försöka lista ut vad som fanns i samma rum som skådespelarna eller är ditsatt i efterhand (om inte hela rummet eller landskapet självt). Först en marockans öken och krigstidens Casablanca dit Max Vatan (Brad Pitt) singlar ner i fallskärm och presenteras genom en på samma gång nästan helt ordlös och informativ sekvens som hemlig agent. Han är kanadensisk pilot och där på uppdrag av SOE (special operations executive) att spela äkta man till Marillon Cotillards Marianne – veteran från den franska motståndsrörelsen. Detta är ett spel som börjar när de ser varandra för första gången och måste fuska en ”återförening” framför tyskallierade franska diplomater. Det är roande att se Pitt spela stora sjok av denna del av filmen på ”kanadensisk-franska”, uppläxad av Cotillard då han ska föreställa sig som en äkta parisare. Detta ger uppenbara associationer till likande element ur Tarantinos Inglourious Basterds utan att på långa vägar ha samma glimt i ögat: på gott och ont: både Max och Marianne vet om att de jobbar i en ful bransch och ingen av dem ens låtsas att de har roligt, inte när uppdragets natur ligger i att bedra och döda. De bor tillsammans, sitter på taket inför nyfikna grannar medan hon instruerar honom hur de ska bete sig. De kysser varandra inför öppen ridå. Allt detta leder till ett hastigt ingånget, till synes genuint förhållande. För vad det är värt: ett krigsäktenskap. Detta är en film där det går att gå med på barnafödsel på öppen gata upplyst av luftvärnseld och explosioner men inte att Max och Mariannes band till varandra räcker längre än till stundens hetta i krig och lusta. Ett år efter flykten från Casablanca och Gestapo har de två ett idylliskt ”normalt” liv i blitzens London när misstankarna stjälps på Max som en blixt ur klar himmel: är Marianne inte den hon utger sig för att vara?

Det är just trovärdigheten mellan de två huvudskådisarna och deras romans som inte fungerar eller engagerar. Främst av allt står Marianne alltför mycket i skymundan för att hennes inre liv – som plotten hänger på – ska ha ett sådant genomslag att upplösningen ska övertyga. Det är ibland ett slöseri på skådespelarkraft på både Cotillard och Pitt som båda har visat att de kan vara så mycket mer än bara snygga.

allied-marion

Med ett starkt och livligt bildspråk är Allied en ren estetisk fullträff i alla sina pastelliga återskapade historiska miljöer. Manuset är välskrivet av Stephen Knight som verkar ha ett intresse av att fånga detaljerna i krigets vardag, och livsöden i bisatser av personlighet: en oerfaren pilot som ligger vikt över en toalettstol inför sitt första uppdrag över fiendeland, en ”öppen som vanligt”-skylt utanför en sönderbombad klädaffär, ett bohemiskt husparty i Hampstead Heath, en familjepicknick ute i det gröna bredvid ett nedskjutet tyskt flyg. Oljud och tystnad är väl avvägda och vävs in och ut i ljudspåret.  Zemeckis rullar ovanligt långsamt upp scenerna och konfrontationerna med långa tagningar där väntan tillslut kan verka långtråkiga men får effekten att nervositeten kryper på åskådaren och förvandlas till andlös spänning. Resultatet blir sevärt men inte mer än så.

 

Robert Zemeckis befinner sig av det skikt av filmskapare som inte kan göra en film som inte är minst sevärd. Han som så ofta gått i bräschen för användningen av datoranimation – speciellt på ställen där det inte ska märkas, eller av verklighetstrogna miljöer – gör Allied till en underskön resa där yta ofta spelar större roll än vad som pågår på insidan av karaktärerna. Det är litet av ett spel att sitta och försöka lista ut vad som fanns i samma rum som skådespelarna eller är ditsatt i efterhand (om inte hela rummet eller landskapet självt). Först en marockans…

Review Overview

Betyg

60

About Alva Bexell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.