Alla tiders kvinnor

Om du ser Alla tiders kvinnor, en coming-of-age film om kvinnorna som omger en ung man i en amerikansk förort på det sena 70-talet har du fått med dig något som bäst kan beskrivas som en ibland jordnära och en delvis poetisk krönika över ”vår” tid, eller också ett ofullständigt axplock ur någon annans liv.

Liksom regissören Mike Mills tidigare film Beginners handlar Alla tiders kvinnor om föräldrar och barn. I den filmen var det en tunt förklädd version av Mills far och här vill han berätta om sin mor omstöpt som Dorothea spelad av Annette Bening i alla tiders form. Karaktären är en uttalad beundrare av Humphrey Bogart och i vissa scener kanaliserar hon denne när hon lutar huvudet tillbaka och kisar samtidigt om hon levererar tankekorn. Hon är ensamstående mor till en son vid namn Jamie (Lucas Jade Zumann) som vid femton års ålder står på tröskeln till vuxenlivet i färd med att formas till den han än ska bli.

Året är 1979, när USA och världen håller på anlända i vad vi kallar nutid. Med delvis dokumentära inslag skildrar regissören vad som verkade viktigt då: vad som blev viktigt och skulle hända. Detta med ett övergripande perspektiv som ställer sig som motsats till karaktärernas krympande betydelse inför världen de försöker förstå. Jamie och hans kamrater famlar efter svar från böcker och musik. Han och hans mamma är liberala västkustbor boendes i ett renoveringsobjekt med en strid ström gäster bestående av bekanta och obekanta som Dorothea insisterar på att bjuda in. Deras inneboende Abbie (Greta Gerwig) är fotograf som nyss genomgått en behandling för livmoderscancer. Grannflickan Julie (Elle Fanning) närvarar mot sin vilja vid sin mors gruppterapisamtal för skilsmässobarn och lider i tysthet. Hantverkaren William (Billy Crudup), även han inneboende, är en åldrande hippieprodukt. De är alla kompletta människor vars inre liv för sakens skull förblir ofullständigt utredda. Detta är medvetet i en historia som mångt och mycket handlar om oförmågan att känna en annan människa fullt ut och den inneboende sorgen i den insikten när det kommer till just mor och son (främst eftersom publiken vet historiens slut långt innan Jamie och Dorothea gör det). De två spelar upp den gamla ritualen där de gamla generationerna och de nya måste återuppfinna sin värld, sin plats och sitt sammanhang varje gång tiderna förändras. När Dorothea inser att hon inte själv räcker till för att leda Jamie på rätt väg går hon metodiskt tillväga och rekryterar Julie och Abbie för att lära Jamie vad han behöver veta i, och om, livet. Hon öppnar därmed dörren för fyllenätter, punkrock, vänsterfeminism och famlar själv för att förstå och ändå behålla någon sorts föräldrakontroll mitt i allt.

När det kommer till filmer utan någon egentlig handling har Alla tiders kvinnor en fördel i sina rikt tecknade karaktärer och det sena sjuttiotalet skildras med en naturlighet som matchas av skådespeleriet. Mellan the Clash, Jimmy Carter, Talking heads, Judy Blume och Tony Alva verkar miljöerna bebodda och ingrodda. Dorothys och de andras berättarröster rullar sakligt upp livsöden som nästan får ännu mer känsla i den knappa informationen som ibland slår hårdare än den borde. Ett stående inslag är hur Jamie, i affekt, försöker förklara för sin mamma vem han egentligen är vilket gång på gång slutar med att ingen av dem förstår den andre. Alla tider kvinnor är kanske en av de mest öppet klokaste filmerna som har gått på bio de senaste åren, som i sina bästa stunder hittar en slags fyndighet och slagkraftighet i ett ömtåligt sökande efter närhet och förståelse.

Om du ser Alla tiders kvinnor, en coming-of-age film om kvinnorna som omger en ung man i en amerikansk förort på det sena 70-talet har du fått med dig något som bäst kan beskrivas som en ibland jordnära och en delvis poetisk krönika över ”vår” tid, eller också ett ofullständigt axplock ur någon annans liv. Liksom regissören Mike Mills tidigare film Beginners handlar Alla tiders kvinnor om föräldrar och barn. I den filmen var det en tunt förklädd version av Mills far och här vill han berätta om sin mor omstöpt som Dorothea spelad av Annette Bening i alla tiders…

Review Overview

Betyg

80

About Alva Bexell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.