Alita: Battle Angel (4K UHD)

Jag kan nästan se förloppet framför mig – någonstans runt 1995 blir James Cameron tipsad av Guillermo del Toro om en riktigt cool animefilm, baserad på en manga, vid namn Gunnm. I USA kom den ut som serie i början på 1990-talet med namnet Battle Angel Alita. Cameron håller med om att den är cool och funderar några år, men är upptagen med Titanic, en rulle som blir hyfsat populär. Sen köper han till slut filmrättigheterna till Alita runt millennieskiftet och han märker att serien har en stor fanbase. Folk ställer frågor och bygger  förväntningar. Sen gör han Avatar, en rulle som också blir hyfsat populär. Folk börjar fråga mer och mer om när han ska göra Alita, nu när teknologin uppenbarligen finns – nej, säger Cameron, Avatar är så viktig för mänskligheten (jag parafraserar, men det är typ så han sa) att jag ska göra fyra Avatar-filmer till. Suck, säger fansen, när får vi Alita då? Cameron ledsnar på folks tjat och ser sig om efter en regissör att kasta över problemet på. Hoppsan, Robert Rodriguez råkade visst stå närmast. “Här”,säger Cameron och bollar över en tjock lunta, “här är mitt 200-sidiga manus, mitt artwork som jag gjorde för tio år sedan, redigera nu ner allt så det går att göra film av det! Alltså, du får ju inte ändra något eller så men…jaja. Lycka till!”

Fansen svarar “Robert Rodriguez? Och inte en en enda japansk eller ens asiatisk skådespelare i någon av huvudrollerna? Och de där ögonen, är de ett skämt eller? Mot Reddit!”

Ungefär så kan det ha gått till. Men när nu filmen gjort sin runda på bio och står inför ett släpp på home entertainment-marknaden, så kan vi ju strunta i hur det gick till och bara se till resultatet av den tjugoåriga resan från rättighetsköp till färdig film – funkar det? Svaret är….nja. 

Handlingen börjar på precis samma ställe som animefilmen – med hur cyborgen Alita vaknar till liv. Hon hittas på en skräphög av Dr Dyson Ido (Christoph Waltz, som blivit riktigt duktig på att vara just Christoph Waltz), som i staden Iron City är känd som en man som lagar cyborgs. Alita vet inte vem hon är eller vem hon varit, men när hon befinner sig i fara kommer små minnesbilder tillbaka, och hon inser att hon varit någon form av soldat i ett tidigare liv. Hon märker ganska snart att hon uppenbarligen är en jäkel på att spöa andra cyborgs. Inbakat i storyn finns också det våldsamma spelet Motorball, som påminner en hel del om spelet i filmen Rollerball från 1975, med jet-rullskridskor och en boll som man ska jaga. 

Filmen är våldsam, hon är trots allt en “battle angel”, men producenterna (Cameron och Jon Landau) har sett till att den klarar 13-årsgränsen i USA, så androiderna blöder förstås blått blod och våldet påminner mest om Marvel-filmerna, där det aldrig känns farligt på riktigt. Alita: Battle Angels design är snygg och genomtänkt-visst känns det som en stad de befinner sig i, med byggnader av olika åldrar, befolkning och smuts, och det är just då som jag känner att det är en Robert Rodriguez-film – det är rörigt och skitigt och våldsamt. Under den grafiska ytan finns faktiskt en historia om en tjej/kvinna som går ifrån att tro att hon är obetydlig till att bli stark och självsäker. Men det är också här problemen börjar. Och ja, det finns problem. Ganska många faktiskt. Storyn är bara en av dem. När jag satte igång filmen var jag rädd att det skulle vara en film med massor av yta och ingen story, men så är det inte – historien finns. Den är bara så bortslarvad att den knappt märks. Rodriguez fokuserar på fel element i den rika historien, på våldet, på teknologin och på en kärlekshistoria som känns helt malplacerad. Och på grund av detta får vi aldrig den känslomässiga payoffen som det tragiska slutet borde ha givit. 

För med en bra berättad historia i grunden så förlåter man de mest taffliga effekter, det har vi sett förut. Men här kommer jag inte förbi designen av Alita själv. Och jag säger design med flit – att det är Rosa Salazar som gör så gott hon kan att ge liv till Alita går inte att avgöra, för ansiktet är datoranimerat. De där ögonen som ska visa att Alitas rötter ligger i mangan ser bara konstiga ut, och ansiktsrörelserna blir aldrig annat än en tafflig datoranimation. I många scener ser Alitas ansikte, lustigt nog, ut som om vi tittar på en deep fake-animation som någon laddat upp på youtube. Och det blir inte bättre, man kommer inte ifrån det, för precis så dåligt gjort är det. Det är nog ingen slump att man tagit en relativt okänd skådespelerska i huvudrollen, där de flesta i publiken inte tänker så mycket på hur hon egentligen ser ut.

Bortsett från detta har jag dessutom svårt att svälja att man slarvat bort så duktiga skådespelare som Mahershala Ali (annars senast sedd i senaste säsongen av True Detective) och Edward Norton, som är med cirka en minut i slutet och inte har en enda replik.

Så sammantaget då? Alita: Battle Angel är ingen jättedålig film, även om mina invändningar ovanför kanske ger det intrycket. Den funkar fint som en stunds actionfantasi. Problemet är att den aldrig lyckas engagera mig, jag känner absolut ingenting när jag ser den. På pluskontot har vi faktumet att Yukito Kishiros fantasirika värld kommer till liv, Motorball-tävlingen (som jag faktiskt tycker är bästa sekvensen i filmen), och att man varit väldigt trogen ursprungsmaterialet. Jag tror faktiskt att om du är en fan av mangan kan du lägga på en hel poäng på mitt betyg, och det är om något ett bra betyg: få är så kräsna som fans som får sitt favoritverk omsatt till annat medium. Om man räknar bort mina tidigare invändningar om ansiktsanimationer, så är det här en vacker film med kristallklara visuella kvaliteter, och de kommer förstås bäst till sin rätt på en bluray eller 4k-utgåva (jag har sett bluray-versionen). Dessa kommer du missa om du väntar tills du kan se den på streamingtjänst. Ett köp av filmen i fysiskt format kan vara motiverat om du verkligen gillar science fiction, manga/anime generellt, eller barntillåten action (tillåten från 11 år). Det mest positiva jag kan säga om filmen är att jag nu är riktigt sugen på att börja läsa mangan-originalet.

Själva utgåvan då? Ja, den är väldigt välfylld faktiskt. De vanliga språken finns som textning (fler finns på skivan än vad de skriver på fodralet överraskande nog), ljudet är okej men inte mer, men här finns också ett flertal dokumentärer av den typ vi är vana vid: studioproducerade docu-kortisar där de medverkande berättar om hur fantastiskt det är att jobba med varandra. En film om mangan finns också, och den tyckte jag var bäst. Dessutom en film om hur man gör choklad. Jodå.

4K-utgåvan innehåller samma saker som blu-ray-utgåvan ovan. Till skillnad från blu-ray-utgåvan kommer dock 4k-skivan med en högre upplösning, ett Dolby Atmos-spår samt både Dolby Vision- och HDR10+-gradering. Även om 4K-utgåvan är den vackrare av de två, är den inte hel perfekt. HDR-graderingen känns något obalanserad likt glappet mellan datoranimerade effekter och verkliga ting. Stundtals ser filmen fantastisk ut men känslan är att allt inte riktigt hänger ihop.

Fotnot: Alita: Battle Angel släpps på 4k-blu-ray, blu-ray och dvd på måndag den 19/8.
-Läs tidigare text om filmen av Alexander Cederholm här.
Texten uppdaterades 19/8 av Fredrik Malmquist gällande 4K-utgåvan.

Jag kan nästan se förloppet framför mig - någonstans runt 1995 blir James Cameron tipsad av Guillermo del Toro om en riktigt cool animefilm, baserad på en manga, vid namn Gunnm. I USA kom den ut som serie i början på 1990-talet med namnet Battle Angel Alita. Cameron håller med om att den är cool och funderar några år, men är upptagen med Titanic, en rulle som blir hyfsat populär. Sen köper han till slut filmrättigheterna till Alita runt millennieskiftet och han märker att serien har en stor fanbase. Folk ställer frågor och bygger  förväntningar. Sen gör han Avatar, en…

Review Overview

Film
Blu-ray Utgåva
4k Blu-ray-utgåva

Summary : Stabil action sci-fi som både har sina starkaste och svagaste punkter i det visuella.

67

About Henrik Bärzén

Tittar på både gammal och ny film, men nördar ner mig och skriver helst om sånt som har lite damm på fodralet. Sci-fi från femtiotalet, skräck från trettiotalet, film noir från fyrtiotalet, politisk thriller från sjuttiotalet och monsterfilm från när-som-helst.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.