Alien: redaktionen minns

För att testa tesen ifrån min recension i helgen, att alla som sett Alien har någon form av relation till filmen, bad jag redaktionen att fundera på vilket deras tidigaste minne kring filmen var. Resultatet kan ni läsa nedan, det visade sig att några av oss till och med hade en relation till Alien redan innan vi hade sett den.

Mitt tidigaste minne kring Ridley Scotts Alien handlar inte om första gången jag själv såg filmen. Detta minnet är baserat på en händelse som ägde rum redan åtta år innan min födsel som jag sedermera fått återberättad för mig. En berättelse som lät olika beroende på om det var mor eller far som stod för berättandet. Alien var ibland de första filmerna mina föräldrar såg på bio tillsammans. Det var framförallt min far som ville se Ridley Scotts film eftersom han är ett stort fan av science-fiction. Enligt min mor var min far så nervös och rädd under större delen av biobesöket att han nästan kröp upp i famnen på henne. Samtidigt menar min far att det snarare var tvärtom. Min fars nervösa hummande och skämtande under återberättandet av händelsen får mig att misstänka att min mors version ligger närmast sanningen. Oavsett vad som är sanningen kan jag känna igen mig rädslan. Det är få filmer som arbetar lika effektivt med mörker och det okända för att bygga upp en stämning. När jag själv såg filmen för första gången skulle jag tro att jag stundtals höll händerna för ögonen med. – Fredrik Malmquist – Redaktör

När jag var liten varnade mamma mig om Alien. Gå inte ut ensam i skogen, prata inte med vargen och titta inte på Alien. Den blev uppmålad som världens hemskaste film i mitt huvud, det var inte förrän 2017, då jag var 33 år fyllda, som jag faktiskt såg den. Samtliga filmer, 1 till 6, fanns samlade i en tjusig steelbook och min redaktör frågade om jag ville recensera den. Detta gyllene tillfälle ledde till en härlig och intensiv vecka med blodigt xenomorph-kalas nästan varje dag! Jag minns hur tydligt rädd jag var för kattens skull (xenomorphs verkar trots allt inte se skillnad på dum människa och gullig katt) och glädjen i att få lära känna Ripley och vilket bad ass hon faktiskt var! Hur otroligt det ändå måste ha varit för kvinnor 40 (!) år sedan att se en sådan no nonsense-kvinna fullkomligt ta över hela universum. Jag blev mäkta imponerad, även nästan 40 år senare. – Nathalie Leth – Skribent

Det är något osäkert om jag ska tacka min mamma för det här eller inte, men faktum är att hon lät mig se Alien när jag gick på lågstadiet. Jag har till denna dagen ännu inte fått ett vettigt svar på hur hon tänkte, men vem vet – om jag inte sett filmer som Carrie, Alien, Dead Ringers, A Nightmare on Elm Street och The Thing i unga år kanske jag inte hade älskat film så mycket som jag gör idag. Eller så försöker jag bara bearbeta ett tidigt trauma med alla filmer jag nu ser, det låter vi vara osagt. För nog kan man kalla det trauma att först få se impregneringen av Kane, denna intima, sexuella överföring, som sedan leder till en av de mest ökända fikascenerna i filmhistorien. Säga vad man vill om att jag var lillgammal, men en nioårings hjärna är INTE riktigt redo att ta in de scenerna jag har nämnt. Samtidigt är det en upplevelse jag aldrig skulle vilja vara utan. Dessutom är det tryggt att min största skräck i livet, facehuggern, inte ens är något som finns på riktigt. – Alexander Karlsson – tidigare redaktionsmedlem

Vilket är ditt tidigaste minne kring Ridley Scotts Alien? Kommentera gärna nedan eller på vår Facebook-sida.

About Fredrik Malmquist

Fredrik Malmquist
En glad planarkitekt från Ystad som numera bor i Malmö tillsammans med min norrländska fästmö Emma. Jag har intressen som musik, löpning, brädspel, stadsplanering och datorspel men framförallt så har jag ett brinnande intresse för film.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.