Äkta människor – Säsong 1

Ett svenskt sci-fi-drama som tar upp aktuella sociala ämnen och uppvisar en läggning åt det absurda, och som dessutom prisats utomlands, hör sannerligen inte till vanligheterna! Äkta människor bjuder på något helt nytt inom svensk dramaproduktion.

5

Det är lika bra att säga det rakt ut och utan omskrivningar: svensk film och svenska TV-dramer i synnerhet, har aldrig fallit mig i smaken. Vad det beror på? Ptja, en hel del faktiskt. Ta exempelvis de här Beck-filmerna. Jag kan uthärda ett tiotal minuter av muttrande poliskommissarier som krampaktigt forcerar sig igenom krystad dialog innan snarkofagen inom mig följaktligen klappar igen. ”Passa dig jävligt noga” måste för övrigt vara de fyra mest använda orden i följd i svensk kriminalfilm, sedan 30-ish år tillbaka. Man kan inte heller påstå att undertecknad direkt jublar när Ginza ”fyndar” ut en packe Johan Falk-filmer heller. Precis som när driftiga youtube-redigerare förlöjligar skådisen Jakob Eklunds upprepande ”va fan” i var och varannan mening är det ofrivilligt komiskt som bäst – och frustrerande tråkigt övriga tiden. Samma med den märkligt folkkäre engelsmannen Colin Nutley som tycks ha som livsuppgift att tvinga på svenska folket scener där en svettig Rolf Lassgård flåsar sig igenom samlag med Helena Bergström i filmer som Under solen eller Angel. För flundran – vem eller vilka anses vara målgruppen till detta?!

1

För att korta ner min syn på svensk dramatik i några mer eller mindre väl valda ord: styltiga repliker, föga originellt manus, aptrist att titta på etc etc. Jaja, nu får jag hejda mig – helt plötsligt börjar jag förstå hela den här ”skrivande som terapi”-grejen … Ehum. Så – när vetskapen kom om en sprillans ny högsatsande ambitiös svensk sci-fi-serie, producerad av självaste SVT, om människoliknande robotar (vanligtvis i populärkultur refererade till som androider) höjde jag inte direkt på ögonbrynen. Jag gav inte serien en chans ens. Osoft inställning från min sida till en storsatsning som det lagts ned stor tid och möda på, helt klart. Inte ens när det visade sig att serien fick ordentligt med lovord från mer än ett håll hostade jag till. Slutligen, nästan ett år senare, bläddrade jag runt bland utbudet i Netflix och fann att de faktiskt hade hela spektaklet i finfin HD-upplösning. Okej, den får väl en chans då.

Först till handlingen: Äkta människor, som serien heter, utspelar sig i ett alternativt nutida Sverige. Forskare har sedan flera år utvecklat robotar som är porträttlika människor, så kallade hubotar (en sammansättning av ordet human och robot, förstås). Hubotar används som människans tjänare i olika sammanhang – vanligtvis kroppsarbete men även som sällskap, dock har hubotarna i takt med utvecklingen fått alltmer avancerad mjukvara som gett dem möjlighet att utveckla känslor.

2

När serien tar sin början är hubotarna en relativt ny företeelse i det svenska samhället och möts av såväl skepsis som förundran. Vissa omfamnar den nya tekniken, men andra känner fruktan för vad som händer när människor kan ersättas av maskiner som arbetare, sällskap, föräldrar och till och med sexpartners. En hubotfientlig rörelse grundas och får anhängare. Andra kämpar för hubotars rättigheter. Det finns en utbredd illegal sexhandel med hubotar, och så vidare.

I centrum av serien står den svenska helyllefamiljen Engman, som tar steget (efter diskussioner) att slutligen skaffa sig en hubot som barnflicka. Huboten har dock ett förflutet som de inte känner till. I en annan familj skakar närvaron av en charmant hubot om familjerelationerna rejält, och i ett tredje vardagshem blir det känslostorm när det är dags att uppgradera den ensamme åldringens utgångna hubot – och bäste vän. Vid sidan om de mer vardagliga hubotsituationerna har vi de vilda hubotarna, med Eva Röses ledare Niska i spetsen, som brutit sig fria från samhället. Och så den mystiske och plågade Leo – som liksom de vilda hubotarna också är på rymmen – och som man inte riktigt vet vad han har för bakgrund.

3

Äkta människor lyckas med samma framgångsrecept som vilken välgjord modern produktion från USA som helst – scenariot med en alternativ verklighet är spännande, originellt, välgjort och lätt att relatera till – jämför exempelvis med den framgångsrika och fantastiska serien True Blood som utspelar sig i ett modernt USA men med den viktiga twisten att vampyrer lever vid sidan av människorna. Få har undgått den seriens framfart.

Med Äkta människor har man levererat ett synnerligen färgsprakande persongalleri – särskilt Leif Andrée som den bittre karaktären Roger, som blir mer och mer frustrerad över hubotarnas framfart i samhället. Han är mycket bra rakt igenom. Roger blir både sympatisk och patetisk på samma gång, precis som en verklig person i en liknande situation. Även medlemmarna i familjen Engman känns trovärdiga och realistiska, och den ensamme änklingen Lennart som spelas av Sten Elfström, lyckas få till nyanserna ut i fingerspetsarna som gör att hans emotionella smärta (och små, små stunder av glädje) känns äkta och blir aldrig stereotypisk på något sätt. De välcastade hubotskådisarna får man icke förglömma då de är en ren fröjd att se. Såväl till utseende i sin skyltdocke-makeup som i sitt väl genomförda (och roliga!) stiliserade skådespel.

4

Egentligen den enda jag vill utdela någon form av känga till är Andreas Wilson som den oborstade outsidern Leo. Verkligt tröttsamt att betrakta honom smyga runt i gränder konstant flåsandes, frustandes och väsa fram replikerna som om han vore konstant förstoppad med en tillhörande ansträng min för att accentuera att den här snubben menar allvar. Kanske har det mer med karaktären att göra än med skådisen, men sannerligen fjompigt är det! Tanken går genast till Jakobs Edlunds ovan nämnda ”va fan” och allehanda liknande tramsigheter inom svenskt drama. Jaja, du har en dålig dag – jag fattar! Nåväl, som tur är dyker ingen svettig Rolf Lassgård upp och flåsar sig genom ett samlag med Helena Bergström i alla fall. Man får glädjas åt det lilla.

Nåja, vid sidan om Wilsons skitnödighet måste jag en gång för alla konstatera att SVT med Äkta människor har förmått sig göra det få lyckats med i svenskt dramaproduktion – någonting nyskapande, fräscht och en riktigt gjuten serie. Det är bra tempo, välgjorda parallella historier, gedigna karaktärer och kanske det allra viktigaste – man rycks med i handlingen och vill veta vad som skall hända härnäst. Harald Hamrell, skapare av serien och manusförfattare, har berättat att man medvetet undvikit miljöer som tydligt skulle visa var någonstans i Sverige man befinner sig. Ett lyckat och smart grepp för att få en att relatera till personerna och händelserna.

7

Till skillnad från annat dammigt och fjompigt i TV-utbudet är Äkta människor inte något som man förlöjligar, utan ett robotdrama på fullaste allvar, med välmående inslag av absurdism. Under dramats yta kan man skönja ständigt heta potatisar i samhällsdebatten såsom illegal invandring, främlingsfientlighet, samkönade äktenskap och arbetspolitik för att nämna några – men det kanske du redan hade luskat ut vid det här laget. Serien är ju inte direkt subtil på den punkten om man säger så.

Mina fördomar om svenskproducerat lyckades övermannas, något jag faktiskt enkom känner glädje för. Som bäst är serien helt klart när den fokuserar på de mänskliga relationerna med hubotarna och deras ägare. Mindre bra är den när den följer jakten på de vilda hubotarna – jag tycker inte man lyckas få det spännande nog och heller inte knyta ihop säcken tillräckligt när säsongen närmar sig sin upplösning. Serien blir dock inte lidande av detta, inte alls.

6

Utomlands har det dessutom gått riktigt bra för serien. Nu senast vann den Prix Italia 2013 för bästa TV-serie. Innan dess vann den pris på Seoul Drama Awards, en av Asiens största tv-festivaler, det har bara rullat på och serien har sålts till ett femtiotal länder. Inte illa pinkat för ett land som Sverige! SVT-satsningen cashade hem. Glädjande nog står Säsong 2 av Äkta människor på dörren; SVT börjar sända den med start 1 december. Så för er som ännu inte hunnit se serien har ni möjlighet att avhandla hela rasket på Netflix i HD-upplösning. ”Get to work”, som man säger.

 

About Claes Lindman

Claes Lindman
En film- och musikentusiast som strävar efter att vara så kreativ som möjligt. Gillar många filmskapare men kanske i synnerhet Stanley Kubrick, Robert Bresson och Aki Kaurismäki. Väljer vilken dag som helst Jan Svankmajers animationer framför allt tänkbar form av CGI. Är vidare helgalen i Twin Peaks och har en soft spot för skräckfilm i största allmänhet. Bästa filmskurken? Clarence Boddicker i Paul Verhoevens Robocop.

2 comments

  1. Utmärkt recension. Kan inte annat än instämma, en fullkomligt lysande och mångbottnad tv-serie. Bland det mest fashinerande är att jag kommer på mig själv att ibland ta hubotarnas parti och uppleva dem som mer sympatiska än människorna. Mycket lätt att leva sig in i seriens universum och spekulera i hur man själv skulle agerat i liknande situationer. En av mina favoriter är för övrigt besöken på Hubot Market och deras grupp dansande hubotar iklädda pastellfärgade träningsoveraller.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com