A Way Out

För fyra år sedan bestämde sig Josef Farez för att ta steget över till spelvärlden på en mer permanent basis och grundade Hazelight. Man skrev avtal med EA och tidigare i år kom det första spelet, A Way Out. Fares tidigare titel Brothers: A tale of two sons möttes med bra kritik så jag var nyfiken på vad han hade gjort denna gång.

A Way Out handlar om Leo och Vincent. Leo är kåkfarare som har varit in och ut ur fängelser sedan han var ung. Nu sitter han inne efter att ha blivit blåst av gangsterbossen Harvey. Vincent är en före detta banktjänsteman som brukade tvätta pengar och Harvey. Men när han en dag vägrade så mördade Harvey hans bror och fick honom fälld för mordet. I fängelset lär de känna varandra och bestämmer sig för att försöka fly tillsammans och ta hämnd på Harvey.

Detta är ett unikt spel i det att det inte är single player över huvud taget. Antingen spelar du med någon i din soffa som för i tiden eller så kan du spela online. Men med tanke på hur spelet är uppbyggt så är de enda två alternativen som fungerar att spela i local co-op eller över nätet med någon du känner. För A Way Out handlar om att prata med varandra. Utan att kommunicera tappar spelet mycket av sin unika kvalité, för det är i de stunder när de ene spelaren håller utkik efter vakter samtidigt som den andra frenetiskt gräver en flyktväg bakom toaletten som A Way Out. När man sitter i soffan och ”skäller” på varandra för att man inte lyckats komma vidare. Eller när diskuterar vilt om vilket av alternativen som är bäst. För många av problemen finns det två lösningar. Leo är en gå påare, hans väg är ofta att slå först, fråga sedan. Vincent är tänkaren som försöker hitta ett alternativ som inte försätter dem i fara. Så när man kommer till en bondgård så får man välja på att bryta sig in och övermanna paret som bor där eller släppa ut hästarna och på det sättet smyga in.

 

Det är också det som gör A Way Out till ett minnesvärt spel. Allt bråk och tjafs i soffan där jag och min dotter skyller på varandra för att något fel. Eller när vi tillsammans upptäcker ett område och försöker lista ut hur vi skall ta oss vidare. Det blir en gemenskap som jag saknar i dagens spel och fick mig att tänka tillbaka på när jag var ung och spela med mina vänner. Samtidigt är resten av spelet en axelryckning. A Way Outs historia är full av dåliga klichéer staplade på varandra och Fares måste ha sett varenda gangsterfilm som kom ut på 70-talet när han gjorde spelet. Det är riktig styltig dialog på flera ställen och karaktärerna är inga personer man bryr sig om.

Om inte annat så gav A Way Out oss detta episka ögonblick

För A Way Out handlar om upplevelsen av resan, inte resan i sig själv eller målet. För om vi skall prata om spelet fjärde akt så är den riktigt dålig. Jag försöker förstå varför man valde att göra på detta sätt. För det helt annorlunda mot de tre första akterna och spelmekaniken fungerar väldigt dåligt. Och där de första tre delarna var fyllda av smarta spelmekaniska lösningar som fick oss båda att vara på tårna blir avslutet samma trötta sak vi har sett i spel efter spel idag.

Det är svårt att sätta ett betygA Way Out. Jag hade verkligen kul under de 5-6 timmar det tog att spela klart. Men det var mycket beroende på att vi hade kul i soffan tillsamman, att lösa pusslen, bråka om vi lösning som var bäst och skylla på varandra när det gick fel. Utan detta är A Way Out en ganska medioker titel.

För fyra år sedan bestämde sig Josef Farez för att ta steget över till spelvärlden på en mer permanent basis och grundade Hazelight. Man skrev avtal med EA och tidigare i år kom det första spelet, A Way Out. Fares tidigare titel Brothers: A tale of two sons möttes med bra kritik så jag var nyfiken på vad han hade gjort denna gång. A Way Out handlar om Leo och Vincent. Leo är kåkfarare som har varit in och ut ur fängelser sedan han var ung. Nu sitter han inne efter att ha blivit blåst av gangsterbossen Harvey. Vincent är…

Review Overview

Betyg

50

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com