A Serbian Film

4_a_serbian_film_015Att få ett erbjudande man inte kan tacka nej till myntades av Marlon Brando i The Godfather. Ibland kan det leda till ödesdigra konsekvenser, men frågan är om det någonsin gått så långt som det gör i A Serbian Film?

Milos, en före detta porrstjärna, försöker hitta någon slags tillvaro med fru och barn. Han dricker lite för mycket och är utled på att inte kunna försörja familjen ordentligt sedan sin pensionering. Att återvända till porrbranschen är inget han vill, men när chansen dyker upp om att göra en film där lönen är högre än han någonsin kunnat drömma om, accepterar han motvilligt. Inspelningarna omgärdas av hemlighetsmakeri, men ganska snart börjar Milos inse att detta inte är vanlig porr, utan något mörkare, våldsammare och betydligt mer förbjudet. Det är dock inte helt enkelt att sluta, när man väl har börjat.

Serbian-filmRyktet har förekommit A Serbian Film och det är inte utan belägg. Våld, förmodligen bland det mest sexualiserade sådant som filmats, finnes i överflöd. Att jämföra med en annan film som antog formen av en slags mytisk initiationsrit för den som vill se något extremt, den numera nästan tio år gamla Irreversiblé, känns inte obefogat. Visserligen på många sätt två väldigt olika filmer, men som har liknande status. Ska jag välja vilken av dem som är ”värre”, faller min röst på Gaspar Noés – ur teknisk synpunkt mästerliga – hämndepos. Den var jobbigare att se. A Serbian Film berör inte på samma sätt, kryper inte in under huden, utan känns på något vis distanserad. Ingen av dem är dock något man ska se tillsammans med mamma eller den nyfunna kärleken.

Upptakten är minst sagt trevande och sval. Milos dricker whiskey och är olycklig, samtidigt som de hemlighetsfulla porrmänniskorna försöker övertala honom till comeback. Innan mardrömmen börjar tillsammans med inspelningarna, hinner det bli ganska tråkigt och Srdjan Todorovic är inte speciellt stark i huvudrollen. Att han är lite lik David Spade känns däremot obehagligt på ett märkligt vis. När den löst sammanhängande, febriga och potentiellt upprörande andra delen av filmen vaknar till liv, rycks man däremot med. Effekten är inte olik den som sägs uppstå när man passerar en bilolycka, nämligen att man egentligen inte vill titta, men samtidigt ändå gör det. Det är magstarkt och garanterat väldigt provocerande för de allra flesta, samtidigt genomfört med viss skicklighet. Hade inte skådespeleriet varit svagt och dialogen så pass platt, hade det säker kunnat skaka om mer än vad det gör.

A_serbian_film02A Serbian Film blir aldrig mer än summan av dess vidrigheter och våldsamheter. Det är omöjligt att värja sig för det man ser, obehagliga bilder som skoningslöst hamras in till tonerna av monoton elektronisk musik, men där slutar det. Den sammanhängande effekten uteblir, någon speciell känsla eller atmosfär skapas inte, utan reaktionerna blir snarare mekaniska. Därmed inte sagt att den inte hänger kvar i huvudet efteråt, något annat vore konstigt.

Att regissören Srdjan Spasojevic har ambitioner utöver att visa upp spekulativt och extremt våld, tvivlar jag inte en sekund på. Han vill säga något med filmen, det finns konstnärliga ambitioner, men jag lyckas aldrig riktigt greppa dem. Riktigt bra blir det när han skickligt och suggestivt suddar ut den hårfina gränsen mellan filmen i filmen och filmen jag tittar på. Tankarna går osökt till Michael Hanekes Funny Games, där tittaren involveras på ett ganska obehagligt sätt. Varför tittar jag på det här? Vad är jag ute efter? Någonstans mumlas det även om konstnärskap, om hur samhällets moral utvecklats och andra mindre välartikulerade frågeställningar. Är de tankegångarna och artistiska idéerna tillräckliga för att lyfta filmen från att enbart vara en spekulativ soppa? Jag vet inte och den som känner för att verkligen utsätta sig för något krävande i filmväg, kan ju försöka ta reda på det själv.

216427-Why-do-I-keep-writing-about-A-Serbian-FilmEn utgåva som periodvis varit svår att hitta i Sverige då en rad återförsäljare plockat bort den ur sortimentet på grund av dess extrema innehåll. Frågan är om man kan få bättre marknadsföring än så? Numera verkar den svenska utgåvan vara i princip slutsåld, men i utlandet hittar man den utan problem. Befriad från extramaterial, håller den i övrigt godkänd standard rent tekniskt, om man bortser från den undermåliga textningen som bjuder på såväl pinsamma felstavningar som särskrivningar. Filmen i sig är inget för den kräsmagade, definitivt inte. Den är heller inte så bra att man bara måste tvinga sig igenom otrevligheterna, men å andra sidan definitivt inte ointressant.

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.