Philomena

 

 

the moviedb

Någon sammanfattade filmen Philomena med fem ord: tragisk barndom med brittisk humor. När dessutom Steve Coogan, känd från The Trip medverkar, så har man en del förutfattade meningar redan innan filmen startar.

Det finns anledning att återkomma till Coogan, men först lite om intrigen, som har viss verklighetsbakgrund. Under 20-talet, fram till mitten av 90-talet fanns det i Irland institutioner, knutna till katolska nunnekloster, där ogifta, gravida kvinnor omhändertogs. Inte sällan hamnade deras barn hos adoptivföräldrar.

Filmen börjar med att Coogans karaktär – BBC journalisten Martin Sixsmith sitter hos läkaren och får sina värden upplästa för sig samtidigt som det framgår att han just fått sparken från sitt jobb. Farhågorna om att Coogan här blir ännu en raljerande figur med tvångssyndrom vad gäller imitationer (som i The Trip ) försvinner redan i inledningsscenen. Steve Coogan är väldigt bra och övertygande genom hela filmen.

themoviedb
När Martin får ett tips om en kvinna som söker efter en son hon lämnat bort för femtio år sedan, blir han först skeptisk, men efter att ha träffat den pensionerade sjuksköterskan Philomena, ypperligt spelad av Judi Dench, blir han alltmer intresserad.

I hjärtskärande tillbakablickar förstår vi att Philomena blivit med barn som tonåring och för att bota synden har hon tagits till klostret där hon behandlats illa av nunnorna och till slut tvingas adoptera bort sin son.

Martin och Philomena beger sig till klostret, men nunnorna där är inte så samarbetsvilliga, de påstår dessutom att alla journaler om barnen är förstörda. Till en början är Martin cyniskt beräknande, jagad som han är av en redaktör där hemma som vill ha en snyfthistoria till läsarna. Men efterhand växer en vänskap fram mellan det omaka paret.

Philomena handlar om skuld, förlust och om förlåtelse. Philomena är djupt troende, till skillnad mot Martin som är uttalad ateist. Hon vill förlåta. Han känner bara ilska. De gånger hon frågar honom om vad han tror på blir han mållös och tittar bort, eller mumlar något om galna katoliker.

Judi Dench visar med kroppshållning och behärskad spelstil den synd och skuld hon burit med sig i livet. Samspelet mellan henne och Coogan är superbt och följsamt med rätt tonfall i repliker och pauser. Det är två proffs som agerar och det lyser personkemi mellan de båda.

Fr themoviedb
Steve Coogan är nedtonad här och det är mer allvar än vanligt i hans agerande , även om en och annan trött cynism mumlas fram. Men allt det där är tuktat av en bra regissör. Coogan har dessutom skrivit både manus och producerat, så det märks att han tagit det här på allvar.

Skicklige Stephen Frears är regissören och det är mycket tack vare honom som det här inte blev ännu en Hollywoodsnyftare. Frears behärskar hantverket och kan det här med personregi. Som i alla bra berättelser, får karaktärer tid på sig att utvecklas, så även Martin Sixsmith, som i början är en lite trött, luttrad journalist som behöver pengar och en historia att ro i hamn. Genom filmen drabbas han av Philomenas berättelse och till slut växer också en större förståelse mellan de båda fram.

    Någon sammanfattade filmen Philomena med fem ord: tragisk barndom med brittisk humor. När dessutom Steve Coogan, känd från The Trip medverkar, så har man en del förutfattade meningar redan innan filmen startar. Det finns anledning att återkomma till Coogan, men först lite om intrigen, som har viss verklighetsbakgrund. Under 20-talet, fram till mitten av 90-talet fanns det i Irland institutioner, knutna till katolska nunnekloster, där ogifta, gravida kvinnor omhändertogs. Inte sällan hamnade deras barn hos adoptivföräldrar. Filmen börjar med att Coogans karaktär - BBC journalisten Martin Sixsmith sitter hos läkaren och får sina värden upplästa för sig samtidigt…

Review Overview

Betyg

70

About Jan T Larsson

Jan T Larsson
Film och teveserie intresserad frilansjournalist, med många favoriter bland tv-serier - The Wire, Sopranos, GOT, Homeland, House of Cards. Musikintresserad. Spelar gitarr med hyfsat gehör och lite av det där musikörat går igen i lyssnandet efter tonfall i berättelser på film, tv och böcker.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.