21 Jump Street

För urminnes tider sedan fanns det en TV-serie som hette 21 Jump Street som handlade om unga poliser som gick undercover på en skola för att lösa brott. Serien är mest känd för att den gjorde en ung Johnny Depp till stor flickfavorit.

I Hollywoods fega remakehysteri är det nu 21 Jump Streets tur att få sig en rejäl makeover. Man har låtit Jonah Hill – som tillsammans med myshunken Channing Tatum spelar huvudrollen i filmen – skriva manuset. Om man upplevt originalserien eller först fick nys om Johnny Depp när han började spela pirat spelar ingen roll. För bortsett grundpremissen finns nog inte här ett jota av likhet med TV-serien att finna.

I remaken – eller rättare sagt den stilmässigt helt förändrade uppföljaren till serien – är det R-rated humor med tonvikt på sex och knark som är i fokus. Det fungerar bra. Jag skrattar. Men jag märker att varje skratt blir mindre helhjärtat. Jag blir mätt och saknar ett komplement till humorn. Det varje bra film från Judd Apatows stall lyckats ha – ett riktigt drama och riktiga karaktärer att bry sig om. Det saknas här.

Jag tror inte det hade varit till nackdel för Jonah Hill att tumma på idén om att varje nytt skämt måste anlända innan det förra rungat av i salongen. Det hade funnits möjlighet till en annan balans där det i grund och botten funnits en dramatisk handling plats och inte låta hela filmen byggas upp kring en McGuffin vars enda syfte är att leda fram till ännu ett skämt.

21 Jump Street innehåller mycket riktigt roligt. Det räcker för en trevlig biokväll med stor popcornmeny. Men det räcker inte för att göra filmen till en snackis, en klassiker eller ens värd en andra tittning. Då kan man lika gärna dra genom något ”best of montage” på youtube.

About Emil Ryderup

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.