2001: A Space Odyssey (I arkivet)

Fotboll, tv-spel och film. Det brukar vara mitt svar på när någon frågar vilka mina intressen är, och har varit så sedan jag var en pojkspoling. Om vi nu fokuserar på filmintresset så började det nog på allvar när jag var 7-8 år någonstans och jag kikade på Jaws som jag hittade i de inspelade VHS-gömmorna i vardagsrummet. Så skulle vi kunna säga i varje fall för att slippa ”vad är det för en förälder”-dravlet, men om jag ska hiva fram sanningen så var det faktiskt min kära mor som indirekt talade om filmen som en av de bästa, och läskiga, som hon hade sett. Detta ledde självklart till att jag frågade om jag fick se den som i sin tur ledde till att jag blev ruskigt intresserad av film.

Som filmintresserad, -skribent, -nörd och så vidare är den allmänna uppfattningen att man ska ha sett allt. Allt som finns inom film ska man ha sett. Det är inte sällan jag svarat att jag inte sett en film som kommer på tal varpå personen jag språkar med spänner ögonen i mig och blir helt förvånad över att jag inte har sett den. ”Du som kan allt om film!”. Detta blir extra påtagligt då undertecknad har en magisterexamen i filmvetenskap efter fem års studier i Örebro, Karlstad och Stockholm. Då ska man kunna allt vad det verkar. Jag har under dessa fem åren fokuserat på skräcksubgenren slasher som jag enligt mig själv har stenkoll på. Och det tog fem år på universitetsnivå utöver de tolv åren jag var fascinerad innan dess. Under min andra termin i Örebro hade vi en kurs där vi gick igenom europeisk film (italiensk, fransk och engelsk bland annat) på tre seminarier. Bara för att man är utbildad betyder det inte att man kan allt om allt.

Till detta hör även klassiker som man ”bör” ha sett minst en gång i och med att de är, på ett eller annat sätt, milstolpar i filmhistorien. En av dessa som jag inte har sett tidigare är Stanley Kubricks 2001: A Space Odyssey. Skämskudde fram kan nog en och annan tycka nu, och det med all rätt. Jag lånade den av min gode vän för runt 15 år sedan och gav den ett försök. Jag stängde av efter 40 minuter. En av väldigt få filmer jag har stängt av. Detta har suttit i sedan dess – denna känsla av att jag stirrade på målarfärg som torkade samtidigt som klockan gick långsammare än en mindre tapir fast i ett gyttjehål. Filmfenix nya artikelserie I arkivet gav mig dock möjligheten att ta mig i kragen, damma av filmen som stått i filmhyllan i över 10 år (först som DVD, med sedan som Blu-ray) och kolla på den som ju undertecknad själv anser är en film man ska ha sett som filmvetare. Dessutom håller jag ju Kubricks The Shining väldigt högt.

Vi kastas in i ”Dawn of Men” – en sekvens på över 20 minuter, som var en bidragande orsak att jag som femtonåring ryckte skivan ur spelaren, som visar ett gäng apor i Afrika. Därefter byts fokus till en rymdfarkost på väg till en större bas på månen som skvallrar om att människan har börjat koloniserat i rymden. Det jag gillar med 2001: A Space Odyssey, vilket jag även gjorde innan tittningen häromdagen, är att alla teorier som finns kring filmen samt att Kubrick själv inte valt att skicka ut någon nyckel till hjälp för att lösa alla frågor alla har om filmen. Han valde att lämna den för fri tolkning för gemene man. Ett intressant spår han, i varje fall stundtals, tydligt följer är människans evolution. Från att apan, den tidiga människan, upptäcker att han kan använda ett ben från ett skelett till att försvara sig med, rent av döda med, till koloniseringen av den ”nära” rymden (månen) till utforskningen av bortre rymden (Jupiter). Sedan avslutas filmen med en psykedelisk del som vad jag förstått inte en enda levande människa knappt förstår ett jota av. Möjligtvis är det en tidsresa vi bevittnar. Sedan åldras huvudpersonen för att sedan födas på nytt och som foster bevittna vår jord på avstånd med öppna ögon istället för med stängda.

HAL 9000 är en superrobot som flera menar på är världshistoriens bästa filmskurk. Jag börjar flina hysteriskt när jag tänker på detta. Visst, han gör ett starkt intryck, men håll i hästarna nu lite grann. Det jag gillar med denna del av filmen är människans utveckling/evolution som har gett dem möjligheten att skapa en robot som är kapabel till att ta över människorna. Kubrick förespådde detta redan -68, och det är faktiskt 16 år innan James Cameron kom på Skynet. Vidare behöver man kanske vara obenägen att kunna se med sina ögon för att inte kunna urskilja var George Lucas hämtade inspiration ifrån till sin Star Wars-saga. Jag tycker mig kunna se en hangar i Dödsstjärnan, flera Star Destroyers (i samma bildruta) och en medical frigate i 2001: A Space Odessey.

När filmen kom för 50 år sedan var den snygg. Olidligt snygg. Det är den fortfarande – oerhört märkligt nog håller effekterna och scenografin bra än idag. Men alla dessa lååånga sekvenser av rymdskepp/-kapslar som åker i rymden och/eller dockar med andra skepp eller baser är ett sömnpiller. Fantastiskt då, mindre fantastiskt nu. Självklart ska de ses som en sorts referenspunkt, precis som filmen i sig. Både filmhistoriskt sett och som en klassiker. Men hur bra tycker jag den verkligen är? Jag gillade scenen när de närmade sig The monolith-stenen på månen samt delen där HAL medverkade samt lite sekvenser här och var (såklart), men där tar det slut. Jag gillar att den är kryptisk och öppen för fri tolkning, men kan det generera ett mycket högre betyg än vad filmen i sig får? Knappt. Jag stannar vid att det är en okej science fiction-rulle men en väldigt, väldigt viktig film. Inte bara för efterföljande rullar i genren, utan även filmhistoriskt sett.

Fotboll, tv-spel och film. Det brukar vara mitt svar på när någon frågar vilka mina intressen är, och har varit så sedan jag var en pojkspoling. Om vi nu fokuserar på filmintresset så började det nog på allvar när jag var 7-8 år någonstans och jag kikade på Jaws som jag hittade i de inspelade VHS-gömmorna i vardagsrummet. Så skulle vi kunna säga i varje fall för att slippa ”vad är det för en förälder”-dravlet, men om jag ska hiva fram sanningen så var det faktiskt min kära mor som indirekt talade om filmen som en av de bästa, och…

Review Overview

Betyg

60

About Kenny Nordgren

Kenny Nordgren
En nästan värmlänning som sedan hösten 2014 är bosatt i Kungälv utanför Göteborg. Arbetar till vardags som pedagog på en låg- och mellanstadieskola. I ryggsäcken finns fem år på universitet med studier inom filmvetenskap och historia. Dagdrömmer om att inom en överskådlig framtid få chansen att skriva en doktorsavhandling rörande skräckfilm. Gillar förutom film även fotboll, tv-spel, hårdrock och att laga rolig mat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com