13 Assassins

Japans kontroversielle bad boy-regissör, Takashi Miike, tar sig an den traditionella samurajgenren med blandat resultat.

Utanför Japan är Takashi Miike troligtvis mest känd för sina upprörande och surrealistiskt våldsamma bidrag till filmkonsten (Audition, Ichi The Killer). Han har dock många strängar på sin lyra och tillhör en av våra mest produktiva samtida filmskapare då han ständigt presenterar en handfull filmer per år. En av Miikes ambitioner verkar vara att ta sig an samtliga av den japanska filmindustrins mest populära genrer, och har allt från spökhistorier som One Missed Call till hårdkokta Yakuza-rullar som Deadly Outlaw: Rekka på sin meritlista. Nu vänder han blicken mot den klassiska samurajfilmen med 13 Assassins, en nyinspelning av en film från 1963.

Handlingen är relativt enkel och påminner i stora drag om flera av sina genrekamrater. Året är 1844 och Shogunens halvbror, den sadistiske tyrannen Naritsugu (Gorô Inagaki), mördar, våldtar och terroriserar folket enkom för sitt eget höga nöjes skull. Ingen vågar kliva fram och sätta stopp för hans brutala framfart, men något måste göras innan Naritsugu går vidare till en mer kraftfull position och leder landet i krig. I största hemlighet lejs den ålderstigne samurajen Sinzaemon Shimada (Kôji Yakusho) för att ta den sadistiske tyrannen av daga och till sin hjälp samlar han ihop 12 tappra män. Tillsamman ger de sig ut på vad som mycket väl kan vara deras sista färd, en färd som kommer att ställa de 13 öga mot öga mot Naritsugu och hans 200 man starka garde.

13 Assassins lämnar mig aningen kluven när eftertexterna väl börjar rulla. Anledningen till detta står att finna i att filmens första respektive andra hälft står i så stark kontrast till varandra. Under den första timmen antar 13 Assassins formen av ett välspelat historiskt drama som kan placera sig sida vid sida med Kurosawas verk. Inledningen kan nästan liknas vid en klassisk “Heist-film” där vi får se hur filmens grupp av hjältar rekryteras och förbereder sig inför sin uppgift. Genom vackra bilder låter man sedan berättelsen rulla fram i ett makligt tempo där det pratas mycket om ära och heder. Miike bjuder, sin vana trogen, även på en del groteska och chockerande inslag, men det är betydligt mer återhållsamt än vad jag är van vid när det gäller denne filmskapare.

Under filmens sista 45 minuter verkar det däremot nästan som att Miike känt ett behov av att kompensera för filmens lågmälda om än bitvis brutala inledning, varpå 13 Assassins ändrar karaktär för att bli betydligt mer actionorienterad och i kulminera i en lång, utdragen och blodig sammandrabbning. Det är även här som filmen tappar greppet om mig. Jag tilltalades helt enkelt mer av den stillsamma, pratiga och dröjande atmosfär som berikade filmens första hälft. Övergången till det mer actionfyllda och spektakulära rycker loss mig från berättelsen och det känns nästan som att jag är åskådare till ett tv-spel där en tillsynes ändlös ström av fiender rusar mot våra hjältar, enkom för att huggas ned av deras rakbladsvassa svärdsklingor. Allt må visserligen vara välkoreograferat och snyggt sammansatt, men det hjälper inte, jag tröttnar ändå.

Trots min kritik mot filmens långdragna actionsekvens så vill jag inte säga att 13 Assassins är en dålig film. Jag önskar bara att han dragit ned på striderna och istället låtit filmen ägna mer av speltiden åt att utveckla och särskilja karaktärerna. I övrigt så visar filmen upp ett gediget hantverk och det är kul att se en regissör som Takashi Miike skapa något som, i stora drag, trots allt följer den traditionella samurajfilmen. När det kommer till själva genren föredrar jag däremot de filmer som är av det mer stillsamma slaget, filmer som Yoji Yamadas utomordentliga The Twilight Samurai.

About Alexander Bing

One comment

  1. Miike har alltid varit lite ”hit and miss” för mig som regissör. Sällan jag riktigt fastnat för någon av hans filmer. Det är som du skriver, han måste vräka på action och våld. Inte för att filmen kräver det utan för att han har ett behov av det snarare. Ibland är det underhållande och ibland helt fel.

Leave a Reply to Pär Wirdfors Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.