10 Cloverfield Lane

När Cloverfield kom var den gjord på en ganska liten budget av en regissör som tidigare bara hade regisserat The Pallbearer tolv år tidigare. Men filmen blev en succé och med tanke på att J. J. Abrams var producent började alla vänta på en uppföljare men ingen kom. Åtta år senare kom 10 Cloverfield Lane och det var inte alls vad någon hade förväntat sig.

Läs Stefans recension för handlingen, denna recension kommer att fokusera på mina egna tank om filmen. En sak som är viktig att förstå är att mycket av filmen är en metafor för våld i nära relationer och hur de påverkar personen. Hela tiden så ifrågasätter vi som tittare, precis som huvudpersonen, vad som är på riktig och inte. Skall vi lita på Howard trots att hela vår magkänsla säger att vi inte borde göra det? Skall vi tro på hans historier hur otroliga de än låter? Samtidigt är den han som sätter verkligheten i bunkern för Michelle och Emmett. Det är Howard som hela tiden har kontroll över situationen.

Michelle kommer från en barndom med en fader som misshandlade henne och ett förhållande där vi kan misstänka att något liknande har skett. Så hon faller snabbt in i gamla mönster även om hon anar att allt inte står rätt till. Howard är en klassisk hustrumisshandlare, han är mer intresserad av att kontrollera Michelle än att se till att hon mår bra. Han har ingen empati för henne och när saker inte går hans väg hotar han med fysiskt våld. Han isolerar henne både fysiskt och psykiskt för att hålla kontroll över henne och han övervakar henne avundsjukt. När Michelle vill kontakta sina släktingar och kamrater så meddelar han henne kallt att alla är döda för att det har skett en attack.

Samtidigt finns det där andra tecken. Att vi i flera scener funderar på om det som Howard faktiskt säger är sant. Flera gånger tvingar regissören oss att fundera på vad vi faktiskt tror om både Howard och världen. Det gör att vi ser saker och ting ur den misshandlades synvinkel. Där saker och ting som borde vara självklara plötsligt inte är det för att vi tvekar och inte riktigt vågar lita på oss själva. Och när allting går Howards väg så är han snäll och charmerade och vi släpper ner garden för att sedan åka på en råsop.

Det finns så många lager i en film som denna. Som tittare så får vi hela tiden ändra vårt perspektiv ur vi ser på saker och ting och fundera på vem som är god och ond egentligen? Howard är visserligen paranoid och kontrollerade men om det har varit ett anfall kanske det är bättre ner i bunkern? Det finns inga lätta svar i en film detta.

Sedan har vi slutet som delat så många. Jag tänker så här, detta är precis som hela filmen en allegori. Michelles problem började inte när hon hamnade i bunkern. Vi har under filmens gång förstått att detta inte är första gången hon råkat hamna i en situation som denna. Men det innebär också att hennes problem inte heller tar slut när hon flyr. Snarare så bekräftas många av de saker Howard pratat om och riskerar att förstärka Michelle som utsatt. Hon har tidigare flytt från sina problem, precis som i början av filmen när hon flyr sitt tidigare förhållande. Men i slutet gör hon ett aktivt val, att sluta fly och bege sig mot Houston för att slåss mot utomjordingarna och ta itu med sina problem.

10 Cloverfield Lane var en överraskning för mig. Jag var inte riktigt beredd på en film som var så djup och hade så många lager. Men samtidigt var det en av de bättre filmupplevelserna jag har haft i år.

När Cloverfield kom var den gjord på en ganska liten budget av en regissör som tidigare bara hade regisserat The Pallbearer tolv år tidigare. Men filmen blev en succé och med tanke på att J. J. Abrams var producent började alla vänta på en uppföljare men ingen kom. Åtta år senare kom 10 Cloverfield Lane och det var inte alls vad någon hade förväntat sig. Läs Stefans recension för handlingen, denna recension kommer att fokusera på mina egna tank om filmen. En sak som är viktig att förstå är att mycket av filmen är en metafor för våld i nära…

Review Overview

Betyg

80

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com